2 dagar kvar till jul!

Så sitter man här och inser att ännu ett år har passerat likt en nyårsrevy. Var fan tar tiden vägen?? Jag vill göra så mycket, men inser att tiden inte räcker till!
Ska summera veckan som har gått och sen hoppa i säng...eller hoppa och hoppa...vill inte riskera att förstöra sängen, utan jag kryper i säng... säkrast så ; ) I tisdags 18/12 var mitt "stoppdatum" för att ringa min handläggare på Af. Håkan hade skickat olika jobberbjudanden förra veckan och bad mig ringa de som verkade intressanta. Ska jag vara ärlig så var INTE ett enda jobb intressant, men jag ringde plikttroget min handläggare och sa som det var...att jag SKITER i alla jävla kassa jobb!! Nä..fan ..så sa jag inte...jag ringde och svamlade en massa jävla dynga, Håkan frågad om det inte fanns ett enda jobb som verkade intressant och som jag kunde ringa?? Jag skummade igenom alla jobberbjudanden som jag hade fått och hittade ett som verkade "intressant" försökte krångla mig ur det genom att säga att sista ansökningsdagen var den 15/12. Håkan gav sig inte utan bad mig ringa iaf, jaha..men ja då fick jag väl bara göra det då!!!

Ringde de som lagt ut tjänsten och frågade efter Bo, tjejen jag pratade med var urgullig och frågade vad det gällde. Jaha..hur fan klarar man sig ur en sådan situation?? Jag försökte förklara så gott det nu bara gick och hon lovade att Bo skulle återkomma. Lämnade mitt mobilnr och glömde bort att jag ringt. Men det gick knappt 1tim så ringde Bo upp mig! Shit...vad göra??? Men snabb i tanken rapp i munnen så fattade jag mig rätt snabbt och ljög lite för honom och sa att det hade kommit olika jobberbjudanden till mig samma dag, sett att deras sista datum var 15/12, att jag hade ringt min handläggare som bad mig ringa iaf. Jag måste ha gjort ett bra intryck för i samma andetag så frågade Bo om jag kunde träffa honom?!!
Självklart tackade jag ja...fan...inte varje dag man får en sådan förfrågan utan att ha skickat in ngn ansökan!!

Så till mitt andra dilemma för veckan, jag hade ju skrivit ledigt tors-fre på dottern på dagis, förklarade situationen för en vikarie och hon svarade självklart kan hon få vara på dagis då jag var på intervjun!! Ååhh..vilken lättnads suck jag drog då jag insåg att de kunde ha henne där medan jag gjorde mitt bästa för att charma häcken av Bo så han skulle ge mig ett jobb! I tisdags så hade jag redan jobbet kirrat ..ja asså i mitt huvud, jag intalade mig själv att jag skulle få jobbet. Så i torsdags när jag gick ner till kontoret nere på stan så var jag så trygg i mig själv att jag inte ens var nervös. Kom ner ...träffade Bo...han berättade om företaget, vad de säljer osv osv osv...allt han sa gick in genom ena örat och ut genom andra örat..inte för att det var ointressant..men vad fan...jag minns ju inte!
Så..efter 40 min babblande och charmande så var det liksom färdig pratat och dags att säga hejdå...precis innan jag reser mig upp säger Bo med allvarlig stämma - Jag kan ju säga redan nu att du ligger bra till fast vi har över 100 sökande!!
Va`? ligger lilla jag bra till, utan erfarenhet, utan ansökan och bland 100 sökande?!
Jag blev självklart jätteglad och tackade honom för att jag fick komma, han svarade med att jag hade en sådan bra telefonröst ; )
När jag så önskade honom en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR och tog i hand så sa jag i nästa sekund att jag såg framemot att höra från dem. Bo svarade - Det kan nog gå fortare än du tror!

Hem med ett leende på läpparna, messa frk C och min älskade S att det gick så jävla bra! Hämta dottern på dagis, slappa i soffan innan vi hämtade sonen på skolan kl. 15.00 hem med 2 obstinata,gnälliga ungar som var hotande nära att ställas ut på balkongen. Mitt i kaoset ringer min mobil och det är Bo i andra änden när jag svarar, för en sekund hinner jag tänka - har jag glömt ngt??
Han undrar om jag fortfarande vill jobba med dem?? Svarar ju självklart JA.
Han säger det...- när du gick så kände jag att henne kan vi inte släppa!!!
Men gissa om det kändes bra?! Så på min 34års dag 7/1-08 kl.09.00 börjar jag mitt nya jobb!!!JIPPIE!!!
Vilken julklapp och vilken present!! Jag är så jävla glad och framför allt stolt att jag blev erbjuden ett jobb trots de premissar jag hade.

Nä..nu ska jag krypa ner brevid min darling, det kostar att ligga på topp ; )
C U