Kan inte vara helt klok,eller så är jag bara allmänt kär. Vilket som så steg jag frivilligt upp innan jag lagt mig, dvs 03.00 i natt för att följa med och hjälpa min sambo att dela ut tidningar. Egentligen skulle hans 16åriga dotter haft det som sommarjobb men hon gav desssvärre upp efter 6 dagar, så hennes pappa fick ju bara lov ta på sig det och dela ut tidningarna innan han åker till sitt ordinarie jobb.
Men nu har han bara 1 vecka kvar att slita i ottan, då med sin 13åriga dotter. Sen så är det semester (nåja..hans semester börjar nästa vecka,men han måste följa dottern då hon är för ung för sommarjobb)Men sen kan vi njuta av varandra och lite ledighet, vi åker nämligen ner till min bästa killkompis i södra Sverige och stannar där 5 dagar och 4 nätter. Då ska jag njuta av bubbelpool,åka motorbåt,basta,dricka öl och snacka skit med männen som betyder mest i mitt liv.
Min bästa killkompis har jag kännt i 3½ år, han är en sådan vän som jag vill ha. Rak,rättvis,ärlig,ödmjuk,givmild och omtänksam. Är det någon som jag beundrar är det han,egenföretagare som verkligen har expanderat. Hans företag började med honom som vd och hans bästa polare som medarbetare, nu har han väl närmare 100 anställda under sig och är den största arbetsgivaren i det lilla samhället han bor i,han har återförsäljare i hela Sverige,han samarbetar med Norge,Danmark,Frankrike och även Tyskland. Är så glad för hans skull att det går så bra med företaget, dessto mer orolig är jag över hans tempo och den lilla fritid han har. Den räcker inte till att ta hand om sig själv eller att skaffa fru och barn, men men ...det kommer väl då det är tänkt.
Igår kväll hade vi grannen här på grillad revbensspjäll och öl, frugan var kvar i hennes hemby hos hennes föräldrar med deras barn och hund. Vi snackade massa skit, eller de snackade mest medan jag packade ihop det som ska med i kväll. Medan jag står och kikar i min laptop som vi har i bokhyllan då den inte används lägger jag av värsta rapen! Ni skulle sett minen på grannen, jag vände mig om,satte handen för munnen,bad skrattande och generad om ursäkt. Han sänkte Expressen och bara gapade medan han var mållös...efter ett tag så kom det - du låter som en hel karl!
Min sambo skrattade och sa ingenting till mitt försvar, så jag fick rädda mig själv och parera lite snyggt med en kommentar - endast en dåre håller väder.
Grannens blick sa mer än vad hans mun uttryckte, men what the heck! Hur tror ni inte det kommer att vara då vi ska trängas 4 vuxna i ett 6 manna tält?
Måste ner och ta hand om tvätten, sen ska jag över till grannen och få hjälp med min Mp3. Är smått beroende av den, musik betyder jätte mycket i mitt liv och har hjälpt mig i mångt och mycket.
Hoppas att ni har sol över er i helgen, det har vi iaf beställt ; )
Men det gäller att vara förutsägande och vi har packat ner både regnkläder och badkläder = ) Så att man inte står helt utan då det visar sig att vädret inte blir som man tänkt sig.
Bye!
torsdag 19 juli 2007
Springer runt här som en yr höna i bara t-shirt och trosor och försöker få någon som helst ordning på våra 80kvm. I morgon tänkte vi åka iväg på en camping och deras visfestival som de har, på lördag är det nämligen 1år sedan jag och min underbara sambo träffades just där!! Helt otippat att möta sin livs kärlek på en camping, men ibland ska man aldrig sluta förvånas = )
På söndag åker vi vidare och hämtar 3 av sambon´s 4a barn, de bor kvar hos sina mammor 23 mil ifrån oss och vi har dem rätt så sällan. Så nu ska de vara hos oss i 2 hela veckor, samtidigt som jag har mina två barn i 2 hela veckor! Räkna med kaos,trängsel,kackel,bråk,gruff och samvaro under den tiden! Men det ska nog gå bra,mina barn delar rum. Sonen har en TROMSÖ loftsäng från IKEA och dottern köpte vi en våningssäng till här i veckan, på så sätt har vi löst sängproblemet för 3 av 5 barn.
Jag kom på den briljanta idén att låta dotterns gamla 70cm´s säng vara kvar, men flyttat in under sonens loftsäng, simsalabim så har vi helt plötsligt 4 sängplatser = ) I den får sambons 10åriga son sova och så får hans 13 åriga dotter ligga på en luftmadrass på golvet, bara att ställa upp efter väggen på morgonen så att barnen har någonstans att leka. Sambons yngsta dotter (som förövrigt är 2v yngre än min dotter) får ligga på underslafen i min dotters våningssäng.
Gissa om det ska bli spännande att bo 7st på så liten yta? Sambon´s äldsta dotter på 16år har varit hos oss i 8dagar och håller sig smidigt undan då hennes små syskon invarderar min och henne´s pappas lgh, hon ska ju flytta in till oss här i höst och plugga på gymnasiet, i samma veva får jag tillbaka mitt gamla sovrum som jag har hyrt ut. Så 80kvm förvandlas genast till 96kvm.
Tror jag ska ta bort den lilla söta välkomstskylten med änglarna på och byta ut den. På den nya ska det stå VÄLKKOMMEN TILL FAMILJEN KAOS.
Kan tänka mig att en och annan skulle nog tveka att kliva innanför vår dörr, vem vet vad som väntar bakom den? 15 små huliganer som anstormar dem med vattenpistoler?!En massinvasion av omaka,udda,slitna,fotsvetsdoftande trasiga skor som står så illa att man riskerar att falla framstupa och bryta handleden,en hög med oidintifierade kläder som ligger där man släppte av dem,strax innanför tröskeln?
Eller en ordning och reda som skulle imponera på den värsta pedanten av dem alla, nämligen min storasyster.Hemma hos henne ser det ut som i en IKEA katalog snarare hemma hos en ensamstående mamma till en tandlös blivande ettagluttare.
Har liksom inte förstått hysterin med att ha kliniskt rent överallt, fasen...snart finns det inte en endaste dammråtta att locka fram under soffan hos henne. Kan slå vad att hon desinfikterar vardagsrumsbordet i jakt på små olustiga bacillusker. Nä..upp till kamp för rätten att ha lite skit i hörnen, inte sjutton kollar jag om grannfrun har vikt den rena tvätten som hänger på tvättställningarna i vardagsrummet då jag kommer på besök, jag är ju där för att prata strunt med hennev vid köksbordet medan våra barn håller på att riva resten av lägenheten. Sen ska det erkännas att jag är inget större fan av snuskiga,äckliga,skitiga toaletter...yäääkkk! Kräkvarning utfärdas!! Inte heller är jag överförtjust i kök som ser ut som... ja jag vet inte vad, ett kök och badrum ska vara rent! Jag går nog i bräschen där...som jag byter disktrasor...min sambo brukar säga att jag byter dem lika ofta som jag byter trosor, men där håller jag inte med. Trosorna byter jag varje dag, disktrasorna ca 1ggn i veckan. Sen har jag 2 olika disktrasor i olika färger, 1 till diskbänken och köksbordet och 1 till fläckar som stör mig, på golvet, skåpluckorna eller spisen.
Tror jag har blivit yrkesskadad av mitt jobbb som uska, jag vet vad det är för snusk som gror i disktrasorna = /
Det är ju genom dem som man åker på matförgiftning, nä...jag tvättar dem INTE i tvättmaskinen och nä...jag diskar dem INTE i diskmaskinen heller!
Oj fasen vad tiden rusar iväg och inget säger ni! Här sitter jag fortfarande i trosor och t-shirt och surrar på som inget annat. Ska upp till min vän och få hjälp med att tona håret, tur att hon bor ca 250m från oss,men cykla uppför en lååång sluttande uppförsbacke känns inget lockande, speciellt inte då det regnar ute.
CIAO!
På söndag åker vi vidare och hämtar 3 av sambon´s 4a barn, de bor kvar hos sina mammor 23 mil ifrån oss och vi har dem rätt så sällan. Så nu ska de vara hos oss i 2 hela veckor, samtidigt som jag har mina två barn i 2 hela veckor! Räkna med kaos,trängsel,kackel,bråk,gruff och samvaro under den tiden! Men det ska nog gå bra,mina barn delar rum. Sonen har en TROMSÖ loftsäng från IKEA och dottern köpte vi en våningssäng till här i veckan, på så sätt har vi löst sängproblemet för 3 av 5 barn.
Jag kom på den briljanta idén att låta dotterns gamla 70cm´s säng vara kvar, men flyttat in under sonens loftsäng, simsalabim så har vi helt plötsligt 4 sängplatser = ) I den får sambons 10åriga son sova och så får hans 13 åriga dotter ligga på en luftmadrass på golvet, bara att ställa upp efter väggen på morgonen så att barnen har någonstans att leka. Sambons yngsta dotter (som förövrigt är 2v yngre än min dotter) får ligga på underslafen i min dotters våningssäng.
Gissa om det ska bli spännande att bo 7st på så liten yta? Sambon´s äldsta dotter på 16år har varit hos oss i 8dagar och håller sig smidigt undan då hennes små syskon invarderar min och henne´s pappas lgh, hon ska ju flytta in till oss här i höst och plugga på gymnasiet, i samma veva får jag tillbaka mitt gamla sovrum som jag har hyrt ut. Så 80kvm förvandlas genast till 96kvm.
Tror jag ska ta bort den lilla söta välkomstskylten med änglarna på och byta ut den. På den nya ska det stå VÄLKKOMMEN TILL FAMILJEN KAOS.
Kan tänka mig att en och annan skulle nog tveka att kliva innanför vår dörr, vem vet vad som väntar bakom den? 15 små huliganer som anstormar dem med vattenpistoler?!En massinvasion av omaka,udda,slitna,fotsvetsdoftande trasiga skor som står så illa att man riskerar att falla framstupa och bryta handleden,en hög med oidintifierade kläder som ligger där man släppte av dem,strax innanför tröskeln?
Eller en ordning och reda som skulle imponera på den värsta pedanten av dem alla, nämligen min storasyster.Hemma hos henne ser det ut som i en IKEA katalog snarare hemma hos en ensamstående mamma till en tandlös blivande ettagluttare.
Har liksom inte förstått hysterin med att ha kliniskt rent överallt, fasen...snart finns det inte en endaste dammråtta att locka fram under soffan hos henne. Kan slå vad att hon desinfikterar vardagsrumsbordet i jakt på små olustiga bacillusker. Nä..upp till kamp för rätten att ha lite skit i hörnen, inte sjutton kollar jag om grannfrun har vikt den rena tvätten som hänger på tvättställningarna i vardagsrummet då jag kommer på besök, jag är ju där för att prata strunt med hennev vid köksbordet medan våra barn håller på att riva resten av lägenheten. Sen ska det erkännas att jag är inget större fan av snuskiga,äckliga,skitiga toaletter...yäääkkk! Kräkvarning utfärdas!! Inte heller är jag överförtjust i kök som ser ut som... ja jag vet inte vad, ett kök och badrum ska vara rent! Jag går nog i bräschen där...som jag byter disktrasor...min sambo brukar säga att jag byter dem lika ofta som jag byter trosor, men där håller jag inte med. Trosorna byter jag varje dag, disktrasorna ca 1ggn i veckan. Sen har jag 2 olika disktrasor i olika färger, 1 till diskbänken och köksbordet och 1 till fläckar som stör mig, på golvet, skåpluckorna eller spisen.
Tror jag har blivit yrkesskadad av mitt jobbb som uska, jag vet vad det är för snusk som gror i disktrasorna = /
Det är ju genom dem som man åker på matförgiftning, nä...jag tvättar dem INTE i tvättmaskinen och nä...jag diskar dem INTE i diskmaskinen heller!
Oj fasen vad tiden rusar iväg och inget säger ni! Här sitter jag fortfarande i trosor och t-shirt och surrar på som inget annat. Ska upp till min vän och få hjälp med att tona håret, tur att hon bor ca 250m från oss,men cykla uppför en lååång sluttande uppförsbacke känns inget lockande, speciellt inte då det regnar ute.
CIAO!
onsdag 18 juli 2007
Barnledig vecka
Förstår inte varför det ska vara så svårt att samarbeta med mitt x, för några veckor sedan fick jag ett sms av honom där han tyckte att vi ska försöka ha några likadana regler och rutiner för barnens skull. Ända sedan vi separerade för 3½ år sedan har jag påpekat att vi bör ha just det, men han har vägrat i sten och vad ska jag göra? Kan ju inte tvinga honom precis, i allafall så svarade jag honom att jag har tänkt maila honom rätt så länge angående det. Blir så förtvivlad då vi inte kan uppföra oss som vuxna utan ska hålla på att ägna oss åt en massa pajkastning som de värsta små barnen, herregud! vi klarar oss, men barnen..det är ju de som far illa. De ser och förstår mer än vad vi fattar, så det är våran förba** plikt att uppföra oss normalt!
Så här i förra veckan var sonen så otroligt ledsen att han bara grät, kunde inte sluta. Han bad få ringa sin pappa och prata lite och självklar fick han göra det. Han hulkade och snorade fram att jag och xet är deras riktiga föräldrar, jag hörde ju aldrig vad xet svarade men när samtalet var slut så kom han förbi och vi satte oss med barnen i köket och pratade. Min sambo är bara så underbar, han gick undan så att vi fick prata bara vi fyra. Närmare 1 timme så satt vi och pratade fram och tillbaka,barnen fick göra sina röster hörda och vi lyssnade. Jag frågade vår son om det inte var så att mamma och pappas uppförande var det som han var mest ledsen över, och det är det ju!
Förklarade för honom att det INTE var deras fel, utan vårt fel. Att mamma och pappa betett sig som barn men att vi har bestäm att vi ska uppföra oss som vuxna, vad glad sonen blev då han fick höra det, hela ungen bara sken som en liten sol.
När xet nu gick så lovade jag att maila vad vi i familjen hade kommit fram under vårat familjemöte, lite regler och förhållningssätt. Glad i hågen satte jag mig och skrev ett långt mail, där jag även påpekde vikten av att samarbeta över veckorna, att inte vara så envis och "trångsynt" om barnen får för sig att te x hälsa på sin pappa på mina veckor, så länge jag och min sambo inte har planerat in något och xet och hans tjej inte har något för sig så tycker jag det bara är sunt att bjuda till för barnens skull. Trodde i min enfald att han tyckte likadant,men där bet jag i det sura äpplet = (
Förra veckan var det tydligen ok att sonen var hos dem i 5 timmar för att slita tapeter och spela Playstation medan hans lillasyster var med mig och mös, men i morse då jag ringer och frågar om det är ok att ta med barnen upp på en äventyrspark med en vän och hennes son, så kunde dottern haka på. Hon blev jätteglad, men då sonen hörde att hon skulle få åka med så ville så klart även han följa. Sa åt honom att för mamma är det helt ok, men att han skulle fråga sin pappa. Då han frågar om det är ok så kläcker xet ur sig
- men vem ska vara hemma med pappa då??
Där höll jag banne mig på att flyga i taket, hur f** kan man säga så till sin knappt 7åriga son?!
Sonen svarade att det kan ju xets tjej o deras nya bebbe vara (smart sagt grabben min!)
Men då svarade xet.
- Om ni ska vara hos pappa, då vill jag att ni ska vara här, annars kan det vara!
Oj..där brann det av för mig och jag KRÄVDE att få prata med xet han ville först inte, men jag gav mig inte utan tryckte på att jag MÅSTE få prata med pappa. Tillslut så kom xet till telefonen.
Jag fick verkligen sansa mig för att inte vara elak och typ dumförklara honom, så jag bad honom helt lugnt att INTE ge barnen dåligt samvete, trodde han skulle börja käfta emot men det gjorde han inte *förvånad*
Men jag fick mig ett tjuvnyp för han tyckte jag var otaktisk som ringde dit och bad om att få låna ett barn. Förklarade att sonen fick åka iväg ensam till dem fast lillsyrran gärna ville haka på. Lite rättvisa får det lov att vara, men vill sonen följa med så har jag inga som helst problem med det.
Fick ett surt svar att jag fick se hur många barn som jag fick med mig då jag kom för att hämta dem.
Suck...vad säger man?! Jaja..orka lägga ner en massa energi på xet som kan läggas på annat, har gjort det alldeles för mycket i mitt liv och det är bara tröttsamt.
Under den här tiden som ensamstående mamma varannan vecka har jag lärt mig ett och annat, jag VET att jag klarar av att vara ensam, jag får det att gå ihop. Och det har verkligen stärkt mig som person = )
Gissa om det har blivit krockar och svår omställning för oss tre nu då min sambo har flyttat in och tänk då till hösten då hans 16åriga dotter flyttar in hos oss för att gå gymnasiet här.
Men jag har pratat och pratat med barnen om det och jag är jätte noga med att tala om för dem att trots min sambos inflytt hos oss, så ÄLSKAR jag dem över allt annat. De ska få veta/känna att mamma finns här för dem, att de är älskade trots omställnigarna, att de kan komma till mig och prata oavsett vad, jag kanske inte alltid gillar det de säger/gör men jag lyssnar och förstår.
Även om de inte är lastgamla, dottern fyller 4år nästa fredag och sonen blir 7 år i vinter så vet de om det här och det känns så bra för mig, mina barn är mitt allt, men jag lever inte genom dem utan sida vid sida och guidar dem i livet.
Nä..nu ska jag packa ner lite xtra kläder till dem och ta cyklen upp till min vän, barnen bor ca 100m från henne med sin pappa då de är där och jag bor åt andra hållet. Nära och bra = )
Så här i förra veckan var sonen så otroligt ledsen att han bara grät, kunde inte sluta. Han bad få ringa sin pappa och prata lite och självklar fick han göra det. Han hulkade och snorade fram att jag och xet är deras riktiga föräldrar, jag hörde ju aldrig vad xet svarade men när samtalet var slut så kom han förbi och vi satte oss med barnen i köket och pratade. Min sambo är bara så underbar, han gick undan så att vi fick prata bara vi fyra. Närmare 1 timme så satt vi och pratade fram och tillbaka,barnen fick göra sina röster hörda och vi lyssnade. Jag frågade vår son om det inte var så att mamma och pappas uppförande var det som han var mest ledsen över, och det är det ju!
Förklarade för honom att det INTE var deras fel, utan vårt fel. Att mamma och pappa betett sig som barn men att vi har bestäm att vi ska uppföra oss som vuxna, vad glad sonen blev då han fick höra det, hela ungen bara sken som en liten sol.
När xet nu gick så lovade jag att maila vad vi i familjen hade kommit fram under vårat familjemöte, lite regler och förhållningssätt. Glad i hågen satte jag mig och skrev ett långt mail, där jag även påpekde vikten av att samarbeta över veckorna, att inte vara så envis och "trångsynt" om barnen får för sig att te x hälsa på sin pappa på mina veckor, så länge jag och min sambo inte har planerat in något och xet och hans tjej inte har något för sig så tycker jag det bara är sunt att bjuda till för barnens skull. Trodde i min enfald att han tyckte likadant,men där bet jag i det sura äpplet = (
Förra veckan var det tydligen ok att sonen var hos dem i 5 timmar för att slita tapeter och spela Playstation medan hans lillasyster var med mig och mös, men i morse då jag ringer och frågar om det är ok att ta med barnen upp på en äventyrspark med en vän och hennes son, så kunde dottern haka på. Hon blev jätteglad, men då sonen hörde att hon skulle få åka med så ville så klart även han följa. Sa åt honom att för mamma är det helt ok, men att han skulle fråga sin pappa. Då han frågar om det är ok så kläcker xet ur sig
- men vem ska vara hemma med pappa då??
Där höll jag banne mig på att flyga i taket, hur f** kan man säga så till sin knappt 7åriga son?!
Sonen svarade att det kan ju xets tjej o deras nya bebbe vara (smart sagt grabben min!)
Men då svarade xet.
- Om ni ska vara hos pappa, då vill jag att ni ska vara här, annars kan det vara!
Oj..där brann det av för mig och jag KRÄVDE att få prata med xet han ville först inte, men jag gav mig inte utan tryckte på att jag MÅSTE få prata med pappa. Tillslut så kom xet till telefonen.
Jag fick verkligen sansa mig för att inte vara elak och typ dumförklara honom, så jag bad honom helt lugnt att INTE ge barnen dåligt samvete, trodde han skulle börja käfta emot men det gjorde han inte *förvånad*
Men jag fick mig ett tjuvnyp för han tyckte jag var otaktisk som ringde dit och bad om att få låna ett barn. Förklarade att sonen fick åka iväg ensam till dem fast lillsyrran gärna ville haka på. Lite rättvisa får det lov att vara, men vill sonen följa med så har jag inga som helst problem med det.
Fick ett surt svar att jag fick se hur många barn som jag fick med mig då jag kom för att hämta dem.
Suck...vad säger man?! Jaja..orka lägga ner en massa energi på xet som kan läggas på annat, har gjort det alldeles för mycket i mitt liv och det är bara tröttsamt.
Under den här tiden som ensamstående mamma varannan vecka har jag lärt mig ett och annat, jag VET att jag klarar av att vara ensam, jag får det att gå ihop. Och det har verkligen stärkt mig som person = )
Gissa om det har blivit krockar och svår omställning för oss tre nu då min sambo har flyttat in och tänk då till hösten då hans 16åriga dotter flyttar in hos oss för att gå gymnasiet här.
Men jag har pratat och pratat med barnen om det och jag är jätte noga med att tala om för dem att trots min sambos inflytt hos oss, så ÄLSKAR jag dem över allt annat. De ska få veta/känna att mamma finns här för dem, att de är älskade trots omställnigarna, att de kan komma till mig och prata oavsett vad, jag kanske inte alltid gillar det de säger/gör men jag lyssnar och förstår.
Även om de inte är lastgamla, dottern fyller 4år nästa fredag och sonen blir 7 år i vinter så vet de om det här och det känns så bra för mig, mina barn är mitt allt, men jag lever inte genom dem utan sida vid sida och guidar dem i livet.
Nä..nu ska jag packa ner lite xtra kläder till dem och ta cyklen upp till min vän, barnen bor ca 100m från henne med sin pappa då de är där och jag bor åt andra hållet. Nära och bra = )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)