Firandet som kom av sig.

I helgen så åkte vi hem till S´s hembygd för att fira min svägerska som fyller 40år i mitten av december. Min svåger hade ordnat en överraskningsfest för henne med fika, hästridning, massage, bastu och middag som avslut.
Vi drog iväg redan kl. 08.45 då det är hela 23 mil att åka, halvvägs stannade vi för lunch till barnen. Det var nästan så de inte hann med att äta upp korven så drog vi vidare. Vi var lite lätt stressade över allt vi skulle hinna med innan kl.13 då fikat började. Vi kom till S´s föräldrahem strax innan kl. 12, lastade ur bilen, blåste upp luftmadrasserna och stressade vidare efter ha utbytt ngr ord med S´s syster P.
In i bilen igen, bli avdumpade på samhällets café där en av mina bästa vänner satt och väntade på oss medan S åkte och hämtade upp sina 4a barn och skjutsade dem till samlingsgården där festen skulle vara.

Jag hann utbyta ngr ord med min vän frk. T och hennes vän H medan jag slevade i mig min räksmörgås i farten, barnen fick dela på en munk. 12.50 ringde S och sa att han var på väg, hans x fru strulade till det som vanligt! Hon har noll och ingen framförhållning alls och har aldrig haft det, så vi blev ju 10 min sen!!
När vi kommer till samlingsgården så satt ju alla redan och fikade, jag gick fram och grattade min svägerska och sen hälsade jag på S´s barn. De 3 äldsta var korta och kyliga pga allt skitsnack deras mamma har tutat i dem om mig och deras pappa. Yngsta lilla solstrålen är än så länge för liten för att förstå så hon hojtade glatt på mig då vi steg innanför dörren. När vi satte oss så hamnade jag och barnen mitt emomt ngr som vi inte kände medan S gick och satte sig mitt emot sin bror och svägerskan!! Där satt vi helt ensamma medan folk satt och pratade med alla andra utom oss! Jag hatar sånt!! Men vi hade lite "tur" iaf...svägerskans yngsta dotter satt mitt emot oss och började prata med mina barn, så det kändes skönt = )

Efter fikat så fick svägerskan klä sig i en militärgrön overall, en militärgrön fodrad keps och stora fodrade skor. Svågern satte en ögonbindel så hon inte skulle se var vi skulle ngn stans. Vi andra satte oss i bilarna och följde efter svågerns bil. Ut till ett stall mitt i skogen och där skulle då min svägerska få rida på en stor ardenner och hon som inte gillar hästar. Medan hon skrittade runt så stod vi andra kvar i blåsten och kylan och väntade på att hon skulle komma tillbaka, helst sittandes kvar i sadeln.
När vi står där i mörkret så inser jag att min son saknas!!! Panik!! Jag fattade min dotters hand och i farten så fattade jag även S´s dotters hand och så iväg in i den mörka skogen efter en liten upptrampad stig i jakt på min son. S och hans son P gick vidare då vi insåg att det var för långt för lill tjejerna att plumsa i snön, så jag vände tillbaka och ställde mig på stallbacken för att vänta på sonen.
Efter vad som kändes som en evighet kommer S med sin son och med min son. Jag mötte upp dem och frågade min son om han hade fått tillåtelse att följa efter hästen? - Ja..bedyrade han...det fick jag!
Men har mamma eller S verkligen lovat dig att följa efter hästen?
- Men mamma, de undrade om det var Ok att jag följde med och jag sa att jag fick!
Jag vände mig om och sade - Du måste prata med mamma eller S då du vill göra ngt sådant. Du får inte bara gå iväg och tro att det är Ok.
Han förstod och så var det ur världen. Vi stod och trampade med de andra en stund till innan vi såg hästen komma skrittandes efter vägen, mim svägerska satt kvar i sadeln!

När hon bytt om så satte vi oss i bilen och väntade på att åka vidare, när jag sitter där så kommer min svåger och undrade om jag ville följa med och basta? Klart jag ville, hade ju redan packat en ryggsäck med badlakan och duschgrejor. Tog med med en vinare i ryggan och satte mig med de andra i en VOLVO och så åkte vi in till samhället och hotellet där vi skulle basta. När vi kommer dit så hittade de i receptionen ingen bokning och den var så klart inte varm! En av svägerskans väninnor gick ut och kollade upp om det inte var bokat av svågern, han hade ringt veckan innan och bokat. Hon i receptionen skyllde på att de hade så mycket med julbordet att göra så de måste nog ha missat det!! Sanslöst! Men det ordnade sig iaf och vi fick basta, men då vi inte abbonerade så fanns risken att andra ville basta. Men vi hade tur och fick vara ensamma!! Medan vi väntade på att bastun skulle bli varm så satte vi oss och åt medhavda chips, saltapinnar, morots-gurkstavar och dipp. Jag hade ju så klart ingen vinöppnare med mig, inget som jag bär med mig så där varje dag. Men en av svägerskans väninnor bjöd mig på en starköl. S kom till hotellet med min digitalkamera, mina jeans då han inte hittade kjolen som jag skulle ha, sen hade han pratat med hon i repan och bett dem öppna min vinare.
När jag kommer upp till bastun med vinaren i högsta hugg säger jag glatt till de andra 4a att vi får känna oss som fjortisar och halsa ur vinaren. De andra skrattar och jag bjuder av mitt vin. Varken vill eller orkar halsa i mig en vinare helt själv.
Vi hade ur mysigt och hann avhandla barnuppfostaran, husköp kontra bo i lägenhet innan det var dags att göra oss i ordning för hämtningen till samlingsgården och middagen som männen hade lagat i ordning medan de tog hand om barnen.

Middagen blev tacos gjord på älgfärs *mums* jag drack lite mer vin efter ha bjudit bort halva min vinare när vi bastade, men de hade pyttesmå plastglas som inte rymde mer än 1dl, halva det glaset fyllde jag upp med rödvin. Så det var lugnt på den fronten. Sen var det lekar och springtävling och hoppa säck. Strax efter kl.21 så skjutsade S hem mig, mina barn och hans yngsta dotter till hans mamma för sänggående. Vi hjälptes åt att bädda luftmadrasserna och sen drog S för att hämta sina andra barn och skjutsa dem till deras mamma. Barnen var uppspeedade som få, men jag fick dem att lugna ner sig och efter ett litet tag så somnade de utmattade av allt springande. Jag svidade om till pyjamas och satte mig i köket med min svärmor och svägerska för att prata lite medan jag väntade på S.

Samtalet rörde sig om allt från att ens barn måste få ta egna beslut till mina barn och dina barn, P och S var med i diskussionen som började att bli mer hård i tonen allt eftersom vi kom in på annat. Jag är som jag är...jag tar mycket men inte vad som helst! Min svärmor började bli mer och mer elak och hånfull. Hon försökte racka ner på mig så fort jag sade ngt, jag hade såååå dålig självkänsla och det hade hon minsann sett första ggn jag klev innanför hennes dörr (så dålig är den då rakt inte!) Under tiden hon gormade så försökte jag hålla en lugn samtalston och försökte nå fram till henne, men hon var så i affekt att varje ggn jag sade ngt så blev hon än mer arg!! Hon kände minsann mig (??) för jag hade ju setat där och berättat om min barndom (??!!) Det jag hade sagt var att jag har 4 syskon och min pappa har alltid sagt det - Det är ingen idé att man talar om för dig vad du ska göra, du gör ändå som du själv vill!! Och det fick hon till att jag hade berättat om hela min barndom!!

Jag erkände att visst...min självkänsla kanske inte är den bästa jämt, att jag inte tyckte det kändes så bra att åka och basta med mina svägerskor då jag knappt känner dem. Men att jag hade ändrat mig med meningen att det kan ju bli jättetrevligt och det hade jag ju! Här vänder jag mig mot P som vid det tillfället satt vid bordet och sade till henne - P jag hade jättetrevligt och är glad att jag fick följa med er och basta!
Fortsatte mitt samtal med min svärmor (för nu var de bara vi som pratade, S & P satt tysta och lyssnade) Jag tittar på henne och säger - Vet du...efter mitt första besök här så sade jag till din son att du inte gillar mig. Du hatar mig inte, men du är inte förtjust i mig och du tror att jag ska vara som I och L (S´s fd fruar) men vet du? jag är varken I eller L utan jag är den jag är och jag vill inte att du ska döma mig innan du lärt känna mig. Du tror även att jag kör med S.
Där sitter bitterfittan och erkänner att hon tror att jag ska betee mig som S´s fd fruar, jag måste (än en ggn) förstå att de fd fruarna ligger henne i fatet och hon är rädd om sin son (undras hur många ggr hon säger just de meningarna?!) hon erkänner utan omsvep att hon tror att jag kör med S, jag måste ju förstå att hon som mamma är så rädd om sin son och bara vill han väl. Jag säger åt henne att jag förstår hennes känsla, men man får inte döma andra så där på förhand och på sina gamla erfarenheter det är livfarligt. Jag lutar mig fram och säger - Jag ska berätta en sak för dig, din son har tagit det här beslutet själv, din andra son har setat och anklagar MIG för att ha tagit S ifrån er! Men sist jag kollade var han 39år och fullt kapabel att ta egna beslut! Jag har inte tvingat honom att flytta här ifrån utan det valde han själv. Sen ska jag säga att jag har levt i ett misshandelsförhållande i 15 mån där M höll på slå ihjäl mig, jag har väntat i över 2år på rättegång, han blev dömd till samhällstjänst och fick betala mig skadestånd. Tror du att mina föräldrar har haft den minsta tanken på att S ska misshandla mig? tror du att mina vänner och syskon har haft förutfattade meningar om att han ska slå mig?? Nä..utan de har tagit emot S med öppna armar och gett honom en ärlig chans vilket du inte gör med mig!
Här trodde jag i min enfald att hon skulle backa och kanske förstå! Men vet ni vad hon gör? Jo..hon lutar sig fram och frågar - Vad gör du här egentligen???

Höll fan på att smälla av! Vilken jävla fråga. Jag fattade mig sekundsnabbt och svarar henne - Jag älskar din son över allt annat och jag har varit på min svägerskas 40års fest.
Shit vad arg hon blev över att jag fattade mig så snabbt och inte backade, hon blev så arg att hon klev upp från stolen och lutade sig över bordet medan hon pekade mot sig själv och gormar - Jag har varit i det svartaste djupaste hålet och tagit mig där ifrån, vet du ngt om min barndom?? Ska jag berätta??
När jag svara henne lugnt med att visst..vill hon berätta om sin barndom så kan vi sitta med en kopp te och prata till 03 om hon vill, jag fortsätter med att jag förstår henne då jag själv har mått dåligt.
Ojojoj...det skulle jag inte ha sagt för där small det till ordentligt och hon nästan skriker åt mig - Du ska alltid tävla och försöka vinna (?? QUE?) Så fort jag berättar ngt ja..då ska du vara värre. Fattade typ nada! Vad har hon berättat för mig tidigare?? INGET!! När jag sen erbjuder mig att lyssna så duger inte det heller. Jag svarar henne att jag INTE försöker vinna då det inte är en tävling. Jag säger att hennes upplevelse är hennes och det kan ingen ta ifrån henne, medan min upplevelse är min och ingen kan ta den ifrån mig! Hon är så arg att hon stormar ut från köket i ren ilska. P har för länge sedan lämnat diskussionen och gått ner i källaren. Hela samtalet har S setat helt tyst och inte försvarat mig ett endaste dugg!

När hans mamma stormat iväg så börjar jag borsta tänderna och då kommer ursäkten från S. Han ber om ursäkt för att han inte sade ngt då hans mamma undrade vad jag gjorde där. Jag kände mig helt känslomässigt tömd och sa att jag inte orkade mera, sen började jag att gråta och jag grät som jag inte hade gjort annat! Jag grät och snorade allt medan S försökte att trösta mig så gott han kunde. Jag viskade i hans öra att jag ville hem! Han förstod mig och lovade att efter frukost så skulle vi åka hem. Medan jag sitter där och snörvlar så ser jag min svärmor i ögonvrån, hon står i dörröppningen och ser att jag gråter. Men inte fan kommer hon in och ber om ursäkt utan hon går ut i köket och sätter sig.
Jag är jätte trött så jag lade mig medan S gick ut i köket för att prata med sin mamma. Jag låg i rummet innanför köket så jag hade lätt kunna lega och tjuvlyssnat på deras samtal men jag orkade inte utan stoppade in mina öronproppar och tillslut somnade jag.

Jag vaknade med ett ryck ca 45 min senare och tog ur öronpropparna då det kliade. När jag ligger där så hör jag att S och hans mamma fortfarande pratade, S´s mamma stängde av radion och nu hörde jag vad de sade och det jag hörde gjorde mig riktigt förbannad!! Jag blev så arg att jag fick lugna ner mig innan jag gick ut i köket för att höra vad fan hon höll på med? Hon hade stått och skyllt allt på mig!
- Du hörde ju vad M sa att hon trodde att jag inte tyckte om henne innan hon kom hit, för det var ju det M sade (??) sen fortsatte hon med orden - du måste ju ha sagt något till henne om mig? Hörde hur S suckade och svarade - Nej jag har ingte sagt något om dig.
Jag samlade mod och gick ut i köket för att konfrontera häxan, S såg att jag stod där med armarna i kors och att jag var arg. Min svärmor stod med ryggen mot mig och drack vatten. Jag djupandades en gång innan jag sa - vad fan håller du på med? vad är det du sitter och säger till din son? Att jag måste ha haft några som helst tankar om dig innan jag kom hit?! Vet du...jag hade inga som helst tankar om dig innan jag träffade dig. Det jag sade var att EFTER första gången som jag var här så kände jag att du INTE gillar mig!! Hör vad jag säger nästa gång och inte vad du tror att jag säger! Sluta tycka så jävla synd om dig själv och göra dig till ett jävla offer hela tiden!! Min svärmor suckade och gick förbi mig utan att bemöda sig med ett svar, jag vänder mig om och går in i rummet där vi ska sova. Sätter mig på gästsängen och försöker lugna ner hjärtat som bankar på i 150 slag! S kommer efter ett tag och lägger sig, jag väntar på att han ska säga ngt om deras samtal men det han säger är hur mycket han älskar mig och sen får jag en godnatt puss och så somnar han rätt så snabbt allt medan jag ligger där och är arg på bitterfittan. Den natten sover jag oroligt och vankar flera ggr och ligger vaken medan jag tänker på vad som hänt, vad jag sagt och vad mer jag kunde ha sagt. Ja..jag kanske gjorde "fel" som inte backade och som konfronterade henne, men som jag ser det så var det hon som betedde sig riktigt illa mot mig.

Morgonen efter var stämningen lite tryckt, jag plockar fram kläderna till mina barn och uppmanar dem att klä sig inför frukosten. Jag börjar packa och bädda ihop gästsängen som vi legat i, jag tömmer luftmadrassen på luft och gör mig själv i ordning. P kommer upp för trappen med sin dotter M och hon dukar bordet med S. Min svärmor är ute och skottar efter nattens snöande. Jag och P pratar på som inget har hänt och vi skrattar tom åt M´s charmiga leénde. Frukosten äts och S går ut för att skotta framför bilen och sopa av den, bära ut packningen och sen klär vi barnen och åker till hans yngsta dotters mamma 5 mil bort. Jag kramar om P och tackar för gårkvällen och säger åt henne att de är så välkomna till oss.

Vi kör iväg och S tänker ta en "genväg" men vi fastnar i snön! Jag går ut för att putta på, bilen slirar och lossnar för att typ 30 cm lägre fram fastna igen! Vi får hjälp av en plogbil som drar loss oss och så fortsätter vi resan till L med dottern, när vi lämnat henne så åker vi raka spåret hem. Under hela 23 mil så säger S knappt något om kvällen som var. Utan vi pratar då vi kommit hem, barnen är på sina rum då vi stänger in oss på toan för att prata. Han erkänner att hans mamma betett sig illa mot mig men hon har så dålig självkänsla och hon har alltid gjort som hon gjorde mot mig. Hon gör sig till ett offer och det är ALLTID hon som gör fel, sen kan hon aldrig erkänna de (riktiga) felen som hon verkligen gör. Utan det är fel på allt och alla andra. Bla bla bla...jidder jidder.....orkar inte blogga något mer om min bitterfitta till svärmor. Hon tar så förbannat med energi som jag kan lägga på annat.

C U