I lördags fyllde min underbara piratkille hela 7år! Hjälp vad tiden går, tycker det inte var så länge sedan jag låg där på förlossningen i hemska värkar. Att det inte var så länge sedan de fick klippa upp mig och trycka ut honom pga att värkarna upphörde. Att ligga 4dygn med värkar och ha 18h förlossningsarbeta kan knäcka vem som helst, så även undertecknad. När jag omtöcknad av värkar helt plötsligt fick en stor reslig karl över min mage höll jag på smälla av! Gissa om det gjorde ont?! Det är ju bara förnamnet...jag fattade ingenting varför en man helt plötsligt lade sig över min mage med hela sin tyngd, när det inte gick så fick barnmorskan klippa upp mig och fraset jag hörde då kommer jag knappast glömma i första taget, smärtan var densamma och tur var väl det för vem fan vill bli uppklippt i snippan som en annan jävla babian??
Men nu är det förbi och jag är glad över min son, lika glad som jag är över min underbara dotter. I lördags tog jag och S en prommis till xet för födelsedagsfika. När vi kom så fick jag en stor mega kram och en blöt puss av sonen! Underbart...nu fick han bara 1 present till att börja med,de andra fick han öppna igår. Han blev jätteglad över sina dödskalle örhängen som vi genast bytte ut. Coolare kille får man väl leta efter?!
Måste ju erkänna att det kändes lite väl suspekt att sitta där med barnen,xet,hans nya brulla och deras lillbebbe allt medan farmor,faster och farfar var där. Men jag vill gärna visa våra barn att trots att mamma och pappa inte bor tillsammans längre så kan vi iaf träffas vid liknande tillställningar som barnens födelsedagar, luciafirande,skolavslutningar och familjemiddagar på dagis/skolan. Jag vill att vi som föräldrar ska föregå med gott exempel så gott det nu bara går, jag är ju den förste att erkänna att vår kontakt inte varit den bäste eller kanske aldrig kommer att bli bättre än så här. Men jag är glad för det lilla, S har jätte dålig kontakt med båda sina fd fruar I och L och det är barnen som blir lidande! Jag blir så otroligt ledsen då jag ser på nära håll hur vuxna's bitterhet,besvikelse,ilska och sårad stolthet sätter käppar i hjulen och hur de på så sätt använder barnen som slagpåse för att få det de vill. I sådana här situationer ska vi som vuxna lägga våra känslor åt sidan och lyfta fram de viktigaste vi har...nämligen våra barn!
Jag vet så många vänner som verkligen försöker bete sig normalt, medan xet verkar ha tappa både vett och förstånd, mestadels är det ju kvinnorna som verkar ha fått ngn slags psykos eller iaf tappat de flesta av sina hjärnceller. Men jag har hört skräckexempel på hur vänner har skiljt sig och hon har uppträtt normalt medan han har satt den svininga sidan till! Hjälp..vad är det som händer med folk egentligen??
Ja du...det kan man göra en smärre avhandling på men den lär bli megalååång och jag har varken ork eller lust att lägga ner tid eller energi på att försöka förstå folk och deras beteende.
måndag 31 december 2007
söndag 30 december 2007
Stå upp för din otrohet!
Läste med bestörtning Aftonbladet online igår, det var ett utdrag ur serien "Stjärnorna på slottet" Arja Saijonamaa hade konfronterat Magnus Härenstam då han stod fast vid att han bara har 2 barn. Hon ville att han skulle stå för sin otrohet 20år tidigare. Britt Ekland den Botoxfyllda primadonnan tyckte det var smaklöst av Arja att ens dra upp en sådan gammal historia. Men jag säger bara way to go Arja!!
Han har tydligen utforskat gräset på andra sidan staketet och låtit så sin havre medan han var gift 2barns far. Vilket resulterade i en dotter som han hållit hemlig och vägrar att kalla sitt barn.
Hon har en fadersfgur som funnits där i över 20år! Jag står fortfarande fast vid att jag har en son och en dotter meddelar Magnus Härenstam Aftonbladets läsare idag.
Stackars flicka som har en sådan ynkrygg till far, som ljuger inför hela svenska folket och desutom vågar påstå att de har bra kontakt. Allt för att rädda sitt eget anseénde och rykte!
Jag säger bara det Magnus Härenstam! Stå upp för din otrohet och erkänn dig vara flickans far! Du har redan sårat din nu avlidna fru genom att göra en annan kvinna gravid medan Anita satt hemma med era 2 barn, genom din feghet så sårar du bara flickan än mer! Skämmes ta mig fan!
Han har tydligen utforskat gräset på andra sidan staketet och låtit så sin havre medan han var gift 2barns far. Vilket resulterade i en dotter som han hållit hemlig och vägrar att kalla sitt barn.
Hon har en fadersfgur som funnits där i över 20år! Jag står fortfarande fast vid att jag har en son och en dotter meddelar Magnus Härenstam Aftonbladets läsare idag.
Stackars flicka som har en sådan ynkrygg till far, som ljuger inför hela svenska folket och desutom vågar påstå att de har bra kontakt. Allt för att rädda sitt eget anseénde och rykte!
Jag säger bara det Magnus Härenstam! Stå upp för din otrohet och erkänn dig vara flickans far! Du har redan sårat din nu avlidna fru genom att göra en annan kvinna gravid medan Anita satt hemma med era 2 barn, genom din feghet så sårar du bara flickan än mer! Skämmes ta mig fan!
fredag 28 december 2007
Vem fan sitter uppe och chattar till 04??
Ibland undrar jag om jag är 33 eller om jag är 13, satt uppe och chattade med min vän frk C till kl. 04.05 i morse?! Helt fucking amasing....vi verkar har en förkärlek till nattchatt....vi har så mycket att diskutera att det aldrig verkar ta slut på samtalsämnen. Himmlarns roligt är det iaf....vi pratar om allt...sex, x killar, jobb....vänner...you name it! Medan vi satt där och tjôtar så passar jag på att dricka vin..fan ...börjar undra om jag är helgalkis?fast igår var det ju torsdag så där sprack den teorin. Vad ska jag då kalla mig? veckoalkis nu och då? smygalkis nu och då? Äsch...varför sätta en massa etiketter? Bara dumt och onödigt tycker jag. Jag älskar att dricka vin, händer inte så ofta nu för tiden...men då jag väl dricker det så kan jag lätt dricka fler än 1 glas om jag säger så = ) Har ju redan tagit ett glas som jag sippar på medan jag bloggar, eller varför ljuga? det är bara dumt...här sippas det inte utan här tas det ordentliga klunkar. Inte kan jag sitta och spara på godsakerna. Ska ner på stan och ta ett glas vin med syrran, hon fyller 37år idag och hon vill inte sitta ensam hemma. Snäll som jag är offrar jag mig för systra mi...kan behöva komma ut och vila ögonen på annat än gubben min här hemma, ni vet ...lite variation har aldrig skadat ; )
Eller som jag sa till en stackars kille på krogen i våras, han trodde helt jävla allvarligt att jag stötte på honom och han var inte ens snygg! Hur fan det nu går i hop *funderar*
Jag lutar mig fram mot honom och säger - För det första är jag tillsammans med jordens underbaraste man och kommer ALDRIG vara otrogen mot honom. -För det andra..du är gift inte död, med det menar jag att man kan vara trevlig och prata utan att det ska leda till något. Här lutar jag mig fram än mera och viskar i hans öra - För det tredje.....du är inte ens min typ!!! Där satt den!! Killen blev helt paff och ryggade tillbaka i ren förvåning. Men sen var det som han vågade släppa loss lite och kunde till och med kosta på sig ett leénde.
Vad är det för fel på män? Bara för att jag är trevlig, skrattar och bjuder på mig själv måste jag promt stöta på dem?!! Det är ju en förolämpning mot mig! Eller hur?
C U
Eller som jag sa till en stackars kille på krogen i våras, han trodde helt jävla allvarligt att jag stötte på honom och han var inte ens snygg! Hur fan det nu går i hop *funderar*
Jag lutar mig fram mot honom och säger - För det första är jag tillsammans med jordens underbaraste man och kommer ALDRIG vara otrogen mot honom. -För det andra..du är gift inte död, med det menar jag att man kan vara trevlig och prata utan att det ska leda till något. Här lutar jag mig fram än mera och viskar i hans öra - För det tredje.....du är inte ens min typ!!! Där satt den!! Killen blev helt paff och ryggade tillbaka i ren förvåning. Men sen var det som han vågade släppa loss lite och kunde till och med kosta på sig ett leénde.
Vad är det för fel på män? Bara för att jag är trevlig, skrattar och bjuder på mig själv måste jag promt stöta på dem?!! Det är ju en förolämpning mot mig! Eller hur?
C U
lördag 22 december 2007
2 dagar kvar till jul!
Så sitter man här och inser att ännu ett år har passerat likt en nyårsrevy. Var fan tar tiden vägen?? Jag vill göra så mycket, men inser att tiden inte räcker till!
Ska summera veckan som har gått och sen hoppa i säng...eller hoppa och hoppa...vill inte riskera att förstöra sängen, utan jag kryper i säng... säkrast så ; ) I tisdags 18/12 var mitt "stoppdatum" för att ringa min handläggare på Af. Håkan hade skickat olika jobberbjudanden förra veckan och bad mig ringa de som verkade intressanta. Ska jag vara ärlig så var INTE ett enda jobb intressant, men jag ringde plikttroget min handläggare och sa som det var...att jag SKITER i alla jävla kassa jobb!! Nä..fan ..så sa jag inte...jag ringde och svamlade en massa jävla dynga, Håkan frågad om det inte fanns ett enda jobb som verkade intressant och som jag kunde ringa?? Jag skummade igenom alla jobberbjudanden som jag hade fått och hittade ett som verkade "intressant" försökte krångla mig ur det genom att säga att sista ansökningsdagen var den 15/12. Håkan gav sig inte utan bad mig ringa iaf, jaha..men ja då fick jag väl bara göra det då!!!
Ringde de som lagt ut tjänsten och frågade efter Bo, tjejen jag pratade med var urgullig och frågade vad det gällde. Jaha..hur fan klarar man sig ur en sådan situation?? Jag försökte förklara så gott det nu bara gick och hon lovade att Bo skulle återkomma. Lämnade mitt mobilnr och glömde bort att jag ringt. Men det gick knappt 1tim så ringde Bo upp mig! Shit...vad göra??? Men snabb i tanken rapp i munnen så fattade jag mig rätt snabbt och ljög lite för honom och sa att det hade kommit olika jobberbjudanden till mig samma dag, sett att deras sista datum var 15/12, att jag hade ringt min handläggare som bad mig ringa iaf. Jag måste ha gjort ett bra intryck för i samma andetag så frågade Bo om jag kunde träffa honom?!!
Självklart tackade jag ja...fan...inte varje dag man får en sådan förfrågan utan att ha skickat in ngn ansökan!!
Så till mitt andra dilemma för veckan, jag hade ju skrivit ledigt tors-fre på dottern på dagis, förklarade situationen för en vikarie och hon svarade självklart kan hon få vara på dagis då jag var på intervjun!! Ååhh..vilken lättnads suck jag drog då jag insåg att de kunde ha henne där medan jag gjorde mitt bästa för att charma häcken av Bo så han skulle ge mig ett jobb! I tisdags så hade jag redan jobbet kirrat ..ja asså i mitt huvud, jag intalade mig själv att jag skulle få jobbet. Så i torsdags när jag gick ner till kontoret nere på stan så var jag så trygg i mig själv att jag inte ens var nervös. Kom ner ...träffade Bo...han berättade om företaget, vad de säljer osv osv osv...allt han sa gick in genom ena örat och ut genom andra örat..inte för att det var ointressant..men vad fan...jag minns ju inte!
Så..efter 40 min babblande och charmande så var det liksom färdig pratat och dags att säga hejdå...precis innan jag reser mig upp säger Bo med allvarlig stämma - Jag kan ju säga redan nu att du ligger bra till fast vi har över 100 sökande!!
Va`? ligger lilla jag bra till, utan erfarenhet, utan ansökan och bland 100 sökande?!
Jag blev självklart jätteglad och tackade honom för att jag fick komma, han svarade med att jag hade en sådan bra telefonröst ; )
När jag så önskade honom en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR och tog i hand så sa jag i nästa sekund att jag såg framemot att höra från dem. Bo svarade - Det kan nog gå fortare än du tror!
Hem med ett leende på läpparna, messa frk C och min älskade S att det gick så jävla bra! Hämta dottern på dagis, slappa i soffan innan vi hämtade sonen på skolan kl. 15.00 hem med 2 obstinata,gnälliga ungar som var hotande nära att ställas ut på balkongen. Mitt i kaoset ringer min mobil och det är Bo i andra änden när jag svarar, för en sekund hinner jag tänka - har jag glömt ngt??
Han undrar om jag fortfarande vill jobba med dem?? Svarar ju självklart JA.
Han säger det...- när du gick så kände jag att henne kan vi inte släppa!!!
Men gissa om det kändes bra?! Så på min 34års dag 7/1-08 kl.09.00 börjar jag mitt nya jobb!!!JIPPIE!!!
Vilken julklapp och vilken present!! Jag är så jävla glad och framför allt stolt att jag blev erbjuden ett jobb trots de premissar jag hade.
Nä..nu ska jag krypa ner brevid min darling, det kostar att ligga på topp ; )
C U
Ska summera veckan som har gått och sen hoppa i säng...eller hoppa och hoppa...vill inte riskera att förstöra sängen, utan jag kryper i säng... säkrast så ; ) I tisdags 18/12 var mitt "stoppdatum" för att ringa min handläggare på Af. Håkan hade skickat olika jobberbjudanden förra veckan och bad mig ringa de som verkade intressanta. Ska jag vara ärlig så var INTE ett enda jobb intressant, men jag ringde plikttroget min handläggare och sa som det var...att jag SKITER i alla jävla kassa jobb!! Nä..fan ..så sa jag inte...jag ringde och svamlade en massa jävla dynga, Håkan frågad om det inte fanns ett enda jobb som verkade intressant och som jag kunde ringa?? Jag skummade igenom alla jobberbjudanden som jag hade fått och hittade ett som verkade "intressant" försökte krångla mig ur det genom att säga att sista ansökningsdagen var den 15/12. Håkan gav sig inte utan bad mig ringa iaf, jaha..men ja då fick jag väl bara göra det då!!!
Ringde de som lagt ut tjänsten och frågade efter Bo, tjejen jag pratade med var urgullig och frågade vad det gällde. Jaha..hur fan klarar man sig ur en sådan situation?? Jag försökte förklara så gott det nu bara gick och hon lovade att Bo skulle återkomma. Lämnade mitt mobilnr och glömde bort att jag ringt. Men det gick knappt 1tim så ringde Bo upp mig! Shit...vad göra??? Men snabb i tanken rapp i munnen så fattade jag mig rätt snabbt och ljög lite för honom och sa att det hade kommit olika jobberbjudanden till mig samma dag, sett att deras sista datum var 15/12, att jag hade ringt min handläggare som bad mig ringa iaf. Jag måste ha gjort ett bra intryck för i samma andetag så frågade Bo om jag kunde träffa honom?!!
Självklart tackade jag ja...fan...inte varje dag man får en sådan förfrågan utan att ha skickat in ngn ansökan!!
Så till mitt andra dilemma för veckan, jag hade ju skrivit ledigt tors-fre på dottern på dagis, förklarade situationen för en vikarie och hon svarade självklart kan hon få vara på dagis då jag var på intervjun!! Ååhh..vilken lättnads suck jag drog då jag insåg att de kunde ha henne där medan jag gjorde mitt bästa för att charma häcken av Bo så han skulle ge mig ett jobb! I tisdags så hade jag redan jobbet kirrat ..ja asså i mitt huvud, jag intalade mig själv att jag skulle få jobbet. Så i torsdags när jag gick ner till kontoret nere på stan så var jag så trygg i mig själv att jag inte ens var nervös. Kom ner ...träffade Bo...han berättade om företaget, vad de säljer osv osv osv...allt han sa gick in genom ena örat och ut genom andra örat..inte för att det var ointressant..men vad fan...jag minns ju inte!
Så..efter 40 min babblande och charmande så var det liksom färdig pratat och dags att säga hejdå...precis innan jag reser mig upp säger Bo med allvarlig stämma - Jag kan ju säga redan nu att du ligger bra till fast vi har över 100 sökande!!
Va`? ligger lilla jag bra till, utan erfarenhet, utan ansökan och bland 100 sökande?!
Jag blev självklart jätteglad och tackade honom för att jag fick komma, han svarade med att jag hade en sådan bra telefonröst ; )
När jag så önskade honom en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR och tog i hand så sa jag i nästa sekund att jag såg framemot att höra från dem. Bo svarade - Det kan nog gå fortare än du tror!
Hem med ett leende på läpparna, messa frk C och min älskade S att det gick så jävla bra! Hämta dottern på dagis, slappa i soffan innan vi hämtade sonen på skolan kl. 15.00 hem med 2 obstinata,gnälliga ungar som var hotande nära att ställas ut på balkongen. Mitt i kaoset ringer min mobil och det är Bo i andra änden när jag svarar, för en sekund hinner jag tänka - har jag glömt ngt??
Han undrar om jag fortfarande vill jobba med dem?? Svarar ju självklart JA.
Han säger det...- när du gick så kände jag att henne kan vi inte släppa!!!
Men gissa om det kändes bra?! Så på min 34års dag 7/1-08 kl.09.00 börjar jag mitt nya jobb!!!JIPPIE!!!
Vilken julklapp och vilken present!! Jag är så jävla glad och framför allt stolt att jag blev erbjuden ett jobb trots de premissar jag hade.
Nä..nu ska jag krypa ner brevid min darling, det kostar att ligga på topp ; )
C U
tisdag 18 december 2007
Bröllop i kväll!
Jag och S har blivit bjudna på vårat allra första gemensamma bröllop! Det är en av mina allra bästa vänner som ska knyta hymnens band med sin tyske pojkvän i rådhusparken kl.19.00 ikväll. Det ska bli jättespännande att få vara med och bevittna hur de två blir ett eller hur man nu utrrycker det i dagens samhälle?
Jag måster erkänna att sedan första samtalet där C berättade att hon och D ska gifta sig har det svängt många gånger och tillslut visste jag varken ut eller in! Det har låtit allt från att de ska bara ha de närmsta med sig då de gifter sig,till att allmänheten kan bevittna på håll. Alltså så tog jag ju dumt nog kanske för givet att det var hennes barn, mamma och ev. en morbror från Stockholm som skulle närvara då de var dem hon räknade upp. Min första tanke var ...skoj att de ska gifta sig, tråkigt att det är borgerligt då missar vi ju själva vigseln. Men jag är den som respekterar andras önskemål och intrigitet och var bara glad över att vi skulle vara med och äta bröllopsmiddag med dem.
Men hoppsan hejsan...för någon vecka sedan fick jag ett samtal att de inte alls ska ha någon bröllopsmiddag utan de ska bjuda på tårta, ost och kex hemma hos henne (jaja..det blir även hans hem efer giftermålet) efter bröllopet. Jaha...vi blev inte bara snuvade på själva vigseln, utan nu blev vi även snuvade på själva middagen! Där övervägde jag en sekund att inte närvara, vad fasen...inte ens få vara med på middagen, det finns ju gränser. Men jag tvekade bara en nanosekund innan jag motade bort tanken och kände en glädje att få dela resten av kvällen med dem.
Kort efter får jag ett nytt samtal av C där hon deklarerar att de inte ska gifta sig i Rådhuset utan det blir i Rådhusparken istället!! Men bestäm dig någon gång människa!! Hur jävla svårt ska det vara? man kan ju bli förvirrad för mindre.
Allt medan dagen D har närmat sig så har även den berömda paniken närmat sig i jakt på en bröllopspresent. Vad ska man ge ett brudpar utöver det vanliga? jag vill ju gärna ge något personligt till dem båda, men mest något som C bara känner igen sig i utan att behöva säga något.
Så det blev ut till att hitta något på stan, jag hade ju skummat igenom alla reklampapper som så passligt skickas ut lagom innan jul. Jag hade sett 6st snapsglas på hög fot med olika motiv i frostat glas på själva foten, till det hade jag tänkt köpa en liten flaska Svenskt Gin, C fattar direkt vad jag vill ha sagt med den. Det är något mellan bara oss två.
Så ut på stan och in på Cervera...grabbar en ur personalen och förklarar vad jag är ute efter...Nä..de hade inga sådana glas!! GAHAHAHAHA!! Men var såg jag dem?? In på DUKA för att upprepa samma procedur för en personal. Nä..de hade inte de glasen! Men var fan har jag sett dem? vilken butik säljer snapsglasen som jag bara måste ha??
Det var bara till att inse att några speciella snapsglas var inte att uppbringa och börja kolla på andra alternativ. Men jag kunde inte släppa just de snapsglasen och nöja mig med några andra. Så när jag och S stegade in på Inpiration i jakt på en julklapp till min brors flickvän A sprang jag ju på glasen!!! JIPPIE!!! Likt ett barn på julafton kunde jag knappt dölja min lycka! Där fanns snapsglasen som jag hade letat efter överallt och bara väntade på att jag skulle köpa dem. Sagt och gjort, jag tog en kartong med glasen och bar dem likt ägg i en korg fram till disken och bad att få dem inslagna, MEN utan julpapper då det var en bröllopspresent! Ni skulle se mitt leende då jag nöjt stod och väntade på paketet skulle bli klart. Tog ömsint emot påsen med dt fina inslagna paketet och promenerade ut likt en stolt tupp.
Sen återstod bara att inhandla en liten flaska Svenskt Gin och där hade jag inga problem att hitta den, greppade flaskan och stegade fram till kassörskan med samma belåtna leende som då jag betalade glasen. Hem och hitta en passande kartong att slå in flaskan i, rotade i alla skåp och luckor innan jag tog en kartong med snabbmackaroner, hällde över dem i en plastlåda och lindade in spriten i massa hushållspapper och stoppade ner allt i kartongen, tejpade för och slog in i svart omslagspapper! COOLT = ) Sen kunde jag andas ut och lägga presenthysterin åt sidan ett tag.
Messade C i helgen att vi hade tänkt äta middag ute och undrade när vi skulle lämna presenterna? C ringde upp mig och sa att vi kan lämna dem när vi vill, vi surrade lite och jag nämde att vi kommer till henne's lgh 19.30. C röst hamnade genast i falsett. Halv åtta???
- Ja...men vi kan dyka upp 19.15 istället om du vill.
- Men ni sa ju vara med under själva vigseln, har jag glömt att säga det??
- Ehh...ja det har du.
- Ja men vi gifter oss ju i Rådhusparken och det är ju allmänt, alla får ju se om de vill.
-Men C..även om alla andra okända människor kan stanna upp och kika på er så respekterar jag ju självklart din intrigitet om du bara hade velat ha med de närmsta. Det hade inte varit några problem för mig. Men självklart kommer vi till kl. 19.00
- Ja..senast alltså.
- Ja men då säger vi det!
Tala om virrig brud, det måste ju framföras till alla inbjudna vad det är som gäller så inga missförstånd uppstår. Bara för att hon ska gifta sig så tar ju inte jag per automatik för givet att vi får vara med och bevittna själva vigseln! Vad hände med den skriftliga inbjudan där ALLT står med?
Jag måster erkänna att sedan första samtalet där C berättade att hon och D ska gifta sig har det svängt många gånger och tillslut visste jag varken ut eller in! Det har låtit allt från att de ska bara ha de närmsta med sig då de gifter sig,till att allmänheten kan bevittna på håll. Alltså så tog jag ju dumt nog kanske för givet att det var hennes barn, mamma och ev. en morbror från Stockholm som skulle närvara då de var dem hon räknade upp. Min första tanke var ...skoj att de ska gifta sig, tråkigt att det är borgerligt då missar vi ju själva vigseln. Men jag är den som respekterar andras önskemål och intrigitet och var bara glad över att vi skulle vara med och äta bröllopsmiddag med dem.
Men hoppsan hejsan...för någon vecka sedan fick jag ett samtal att de inte alls ska ha någon bröllopsmiddag utan de ska bjuda på tårta, ost och kex hemma hos henne (jaja..det blir även hans hem efer giftermålet) efter bröllopet. Jaha...vi blev inte bara snuvade på själva vigseln, utan nu blev vi även snuvade på själva middagen! Där övervägde jag en sekund att inte närvara, vad fasen...inte ens få vara med på middagen, det finns ju gränser. Men jag tvekade bara en nanosekund innan jag motade bort tanken och kände en glädje att få dela resten av kvällen med dem.
Kort efter får jag ett nytt samtal av C där hon deklarerar att de inte ska gifta sig i Rådhuset utan det blir i Rådhusparken istället!! Men bestäm dig någon gång människa!! Hur jävla svårt ska det vara? man kan ju bli förvirrad för mindre.
Allt medan dagen D har närmat sig så har även den berömda paniken närmat sig i jakt på en bröllopspresent. Vad ska man ge ett brudpar utöver det vanliga? jag vill ju gärna ge något personligt till dem båda, men mest något som C bara känner igen sig i utan att behöva säga något.
Så det blev ut till att hitta något på stan, jag hade ju skummat igenom alla reklampapper som så passligt skickas ut lagom innan jul. Jag hade sett 6st snapsglas på hög fot med olika motiv i frostat glas på själva foten, till det hade jag tänkt köpa en liten flaska Svenskt Gin, C fattar direkt vad jag vill ha sagt med den. Det är något mellan bara oss två.
Så ut på stan och in på Cervera...grabbar en ur personalen och förklarar vad jag är ute efter...Nä..de hade inga sådana glas!! GAHAHAHAHA!! Men var såg jag dem?? In på DUKA för att upprepa samma procedur för en personal. Nä..de hade inte de glasen! Men var fan har jag sett dem? vilken butik säljer snapsglasen som jag bara måste ha??
Det var bara till att inse att några speciella snapsglas var inte att uppbringa och börja kolla på andra alternativ. Men jag kunde inte släppa just de snapsglasen och nöja mig med några andra. Så när jag och S stegade in på Inpiration i jakt på en julklapp till min brors flickvän A sprang jag ju på glasen!!! JIPPIE!!! Likt ett barn på julafton kunde jag knappt dölja min lycka! Där fanns snapsglasen som jag hade letat efter överallt och bara väntade på att jag skulle köpa dem. Sagt och gjort, jag tog en kartong med glasen och bar dem likt ägg i en korg fram till disken och bad att få dem inslagna, MEN utan julpapper då det var en bröllopspresent! Ni skulle se mitt leende då jag nöjt stod och väntade på paketet skulle bli klart. Tog ömsint emot påsen med dt fina inslagna paketet och promenerade ut likt en stolt tupp.
Sen återstod bara att inhandla en liten flaska Svenskt Gin och där hade jag inga problem att hitta den, greppade flaskan och stegade fram till kassörskan med samma belåtna leende som då jag betalade glasen. Hem och hitta en passande kartong att slå in flaskan i, rotade i alla skåp och luckor innan jag tog en kartong med snabbmackaroner, hällde över dem i en plastlåda och lindade in spriten i massa hushållspapper och stoppade ner allt i kartongen, tejpade för och slog in i svart omslagspapper! COOLT = ) Sen kunde jag andas ut och lägga presenthysterin åt sidan ett tag.
Messade C i helgen att vi hade tänkt äta middag ute och undrade när vi skulle lämna presenterna? C ringde upp mig och sa att vi kan lämna dem när vi vill, vi surrade lite och jag nämde att vi kommer till henne's lgh 19.30. C röst hamnade genast i falsett. Halv åtta???
- Ja...men vi kan dyka upp 19.15 istället om du vill.
- Men ni sa ju vara med under själva vigseln, har jag glömt att säga det??
- Ehh...ja det har du.
- Ja men vi gifter oss ju i Rådhusparken och det är ju allmänt, alla får ju se om de vill.
-Men C..även om alla andra okända människor kan stanna upp och kika på er så respekterar jag ju självklart din intrigitet om du bara hade velat ha med de närmsta. Det hade inte varit några problem för mig. Men självklart kommer vi till kl. 19.00
- Ja..senast alltså.
- Ja men då säger vi det!
Tala om virrig brud, det måste ju framföras till alla inbjudna vad det är som gäller så inga missförstånd uppstår. Bara för att hon ska gifta sig så tar ju inte jag per automatik för givet att vi får vara med och bevittna själva vigseln! Vad hände med den skriftliga inbjudan där ALLT står med?
Det blev inget samtal från min svägerska
Som ni kanske redan har läst så ville ju P prata med mig men jag bad att hon skulle ringa upp dagen efter (16/12) S hälsade det och de lade på, strax efter så skickade jag ett mess till henne. Det följer så här.
2007.12.15 20:47
Hej P. Vad glad jag blev att du ville prata med mig,hoppas vi kan ta det i morgon istället? Jag vill att du ska veta att trots mina mess så hyser jag ingen agg mot vare sig dig, S (ena lillebrorsan)R eller B (P's sambo) Fick höra en del av M. Jag är inte långsint utan tvärtom anser jag att människor är värda en andra chans. Jag har gjort ett medvetet aktivt val och det innebär att jag fortsättningsvis väljer att stanna hemma de gånger S väljer att hälsa på er mamma. Jag vägrar bli nedtryckt,hånad och hunsad bara för att hon vill höja upp sig själv. Jag är värd så mycket mer! Kommer Aldrig neka S ha kontakt med någon av sina syskon eller mamma, utan han väljer själv hur han vill göra. Sköt om dig så höres vi! XXX
Innan jag skickade iväg messet så läste jag upp det för S och hörde vad han ansåg, han tyckte att jag kunde skicka iväg det. Off it went. Men tror ni att hon svarade? Nä...utan hon vb det till S men det hamnade hos hans ena dotter!! Tala om dundertabbe från P'sida. Jag fick höra av min älskling att S undrade varför jag hade messat M?
Hahahaha...jag måste ha sett ut om ett enda stort frågetecken, jag fattade ingenting! Varför i hela fridens namn skulle jag ens bry mig att leta reda på M's mobilnr på hitta.se och messa henne??? Jag har knappt koll på vad S och Å's döttrar heter och det säger väl allt?!
Men över till det uteblivna lovade samtalet från P, hon är så satans konflikträdd att hon ringer S på hans mobil. Ve och fasa om jag skulle svara i min hemtelefon!!! Det skulle ju vara rena rama döden!!!
Hon meddelade S att hon inte orkade (läs vågade) ringa mig. Men men...vad säger man? det säger ju en del om vilken människa hon är. Jag vet att ingen av syskonen N har lärt sig att ta en konflikt då deras mor alltid kom sättandes så fort det var bråk syskonen emellan. Men jag har inte tänkt ikläda mig rollen som den som sträcker ut en hjälpande stöttande hand till konflikträdda människor, jag har nog med mig själv och mitt förhållande. Jag har nog med att uppfostra mina barn till självständiga,modiga,raka,ärliga individer som står upp för vilka de är och säger det de tycker och tänker utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Till individer som vet pengars värde, som kan ta hand om sig själva, ta egna beslut och som vet om sitt egenvärde!!! Att de duger exakt som de är!! Vare sig om de lyckats eller misslyckats så ska de veta att de inte döms pga deras prestationer utan vilka personer de är! Det tycker jag är oerhört viktigt att förmedla till mina barn!
Stärka deras självkänsla! Och för att kunna göra det så måste jag som mamma visa dem att jag INTE tar vilken skit som helst av människor som inte mår bra, utan jag omger mg med personer som älskar mig för den jag är.
Ciao!
2007.12.15 20:47
Hej P. Vad glad jag blev att du ville prata med mig,hoppas vi kan ta det i morgon istället? Jag vill att du ska veta att trots mina mess så hyser jag ingen agg mot vare sig dig, S (ena lillebrorsan)R eller B (P's sambo) Fick höra en del av M. Jag är inte långsint utan tvärtom anser jag att människor är värda en andra chans. Jag har gjort ett medvetet aktivt val och det innebär att jag fortsättningsvis väljer att stanna hemma de gånger S väljer att hälsa på er mamma. Jag vägrar bli nedtryckt,hånad och hunsad bara för att hon vill höja upp sig själv. Jag är värd så mycket mer! Kommer Aldrig neka S ha kontakt med någon av sina syskon eller mamma, utan han väljer själv hur han vill göra. Sköt om dig så höres vi! XXX
Innan jag skickade iväg messet så läste jag upp det för S och hörde vad han ansåg, han tyckte att jag kunde skicka iväg det. Off it went. Men tror ni att hon svarade? Nä...utan hon vb det till S men det hamnade hos hans ena dotter!! Tala om dundertabbe från P'sida. Jag fick höra av min älskling att S undrade varför jag hade messat M?
Hahahaha...jag måste ha sett ut om ett enda stort frågetecken, jag fattade ingenting! Varför i hela fridens namn skulle jag ens bry mig att leta reda på M's mobilnr på hitta.se och messa henne??? Jag har knappt koll på vad S och Å's döttrar heter och det säger väl allt?!
Men över till det uteblivna lovade samtalet från P, hon är så satans konflikträdd att hon ringer S på hans mobil. Ve och fasa om jag skulle svara i min hemtelefon!!! Det skulle ju vara rena rama döden!!!
Hon meddelade S att hon inte orkade (läs vågade) ringa mig. Men men...vad säger man? det säger ju en del om vilken människa hon är. Jag vet att ingen av syskonen N har lärt sig att ta en konflikt då deras mor alltid kom sättandes så fort det var bråk syskonen emellan. Men jag har inte tänkt ikläda mig rollen som den som sträcker ut en hjälpande stöttande hand till konflikträdda människor, jag har nog med mig själv och mitt förhållande. Jag har nog med att uppfostra mina barn till självständiga,modiga,raka,ärliga individer som står upp för vilka de är och säger det de tycker och tänker utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Till individer som vet pengars värde, som kan ta hand om sig själva, ta egna beslut och som vet om sitt egenvärde!!! Att de duger exakt som de är!! Vare sig om de lyckats eller misslyckats så ska de veta att de inte döms pga deras prestationer utan vilka personer de är! Det tycker jag är oerhört viktigt att förmedla till mina barn!
Stärka deras självkänsla! Och för att kunna göra det så måste jag som mamma visa dem att jag INTE tar vilken skit som helst av människor som inte mår bra, utan jag omger mg med personer som älskar mig för den jag är.
Ciao!
lördag 15 december 2007
Oooppsss!
Nu sitter S och pratar med sin syster P. S är inne i sovrummet och pratar, hör inte vad som sägs och vill inte vara den som tjuvlyssnar heller. Så jag sitter med min laptop i knät i soffan och lyssnar på Rixfm party. Kan tänka mig att det kommer en del skit från hennes käft men må så vara! Jag har visat mitt och P's sms utbyte för S och han tycker att det är för bedrövligt att de håller på som de gör i hans familj.Jag har ju redan gjort ett medvetet aktivt val och det är att jag inte vill ha med dem att göra! Speciellt inte min fördomsfulla,bittra,trångsynta,snäva svårmor. Så länge jag är barnen's mamma och de är så pass små att de inte kan ta egna beslut om vad som är bra för dem eller inte så är det min förbannade plikt och skyldighet att hålla dem så långt borta som möjligt från den familjen.
Sa senast i morse då vi åkte till IKEA att jag är tacksam att jag har modet att säga det jag tycker och tänker, att jag INTE tillåter ngn trycka ner mig. Jag är så van att få på skallen lite nu och då och det här är inget nytt för mig om jag säger så. Jag VÄGRAR sitta i ett hörn och se söt ut, nicka och le så fort det sägs ngt, nä...då tar jag hellre skiten för att jag syns,hörs och tar plats!!
Hoppsan...nu kom S ut från sovrummet och sa att P ville prata med mig,men jag bad att hon skulle ringa upp i morgon i stället. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga...jag hatar att bli konfronterad och konfrontera men jag tar smällen och reder ut situationen för stunden än att det ska komma bakvägen och i 5e led. Det är det här som kallas livet....att ta konflikter/konfrontationer då de kommer, man kan inte lita på att någon annan ska ta hand om skiten åt en.
Sa senast i morse då vi åkte till IKEA att jag är tacksam att jag har modet att säga det jag tycker och tänker, att jag INTE tillåter ngn trycka ner mig. Jag är så van att få på skallen lite nu och då och det här är inget nytt för mig om jag säger så. Jag VÄGRAR sitta i ett hörn och se söt ut, nicka och le så fort det sägs ngt, nä...då tar jag hellre skiten för att jag syns,hörs och tar plats!!
Hoppsan...nu kom S ut från sovrummet och sa att P ville prata med mig,men jag bad att hon skulle ringa upp i morgon i stället. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga...jag hatar att bli konfronterad och konfrontera men jag tar smällen och reder ut situationen för stunden än att det ska komma bakvägen och i 5e led. Det är det här som kallas livet....att ta konflikter/konfrontationer då de kommer, man kan inte lita på att någon annan ska ta hand om skiten åt en.
fredag 14 december 2007
2a veckan med Cambridge
Har snart avslutat min 2a vecka med Cambridge, som ni kanske minns så skrev jag exakt för 1 vecka sedan att 3e dagen gick hur bra som helst?! Det var innan vi satte oss i bilen för att bila till IKEA. Efter ca 6mil kom jag på att jag glömde min sista shake för kvällen hemma! Gissa om jag var arg på mig själv? Men men...bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. När vi hade åkt halvvägs så stannade vi vid en mack, jag rusade ur bilen och köpte 2äpplen,1päron och miniralvatten med hallonsmak för att variera mig. Hoppade in i bilen för fortsatt färd mot IKEA. Var ju aphungrig så att smaska i sig äpple och päronet var inga problem, medan jag sitter där och tuggar frenetiskt kom S på jordens idé, trots att jag glömde min shake för kvällen hade jag ju packat ner 3 shakes för lördagens bravader på IKEA, det var ju bara att ta en av lördagens shake och se till att vi kom hem inom rimlig tid. Gissa om jag tvekade inför hans förslag? NÄÄÄ...inte ett dugg, men så hinner jag bara bestämma mig så ringer min morbrors fru och säger att självklart så serveras det middag. Jag avböjer men säger att S nog vill äta middag.
Men min motivation sviktar och jag äter lite mat med dem och tar 2 glas rött vin, jag njöt av varje tugga och varje klunk vin. Även cidern som K bjöd mig på, men sen så räckte det för mig och vi lade oss vid 00.40 tiden.
Trodde jag skulle hålla mig till shakes resten av lördagen,speciellt då jag började morgonen med en shake, lunchen bestod av en shake...men innan vi kom från IKEA var kvällen rätt sen och MAX blev en bra middagsplats.
Även om jag "syndade" 2ggr trodde jag att vågen skulle visa mindre än vad den gjord då jag vägde mig i onsdags. Men enligt min konsult hade jag "bara" gått ner 1.1kg och enligt henne är det vad man förlorar om man kör kombinerad kur, vilket jag inte alls har gjort!
Lovade mig själv att köra stenhårt renkur 11-18/12 inget fusk av mat eller godis, utan renkur rakt upp och ner!
Och de här 2 veckorna har gjort susen, min mage är plattare, mina dallrande lovehandels är inte lika synliga även om de finns där, känner inget sug efter mat eller godis. Jag dricker bra mellan mina shakes som jag sprider ut jämt under dagen för att hålla hungern borta. Jag är fan så stolt över mig själv och jag har INGEN som helst ångest över popcornen som jag smällde i mig här till filmen jag och S såg. För i morgon så fortsätter jag där jag slutade, börjar morgonen med en shake. Söndag samma sak...och det kommer bli en "mentalt" jobbig dag. Först ska vi fira min son + 2killar i hans klass som också fyller år i dec. Hela klassen är bjudna och vi åker till ett lekland där de får marängschwiss och saft i kalasrummet, sen har de 2½ tim till bara lekar. Väl hemkomna ska vi över till grannarna för pyjamasparty med hemmagjord pizza och avsluta kvällen med popcorn och film. Medan de äter pizzan kommer jag äta en soppa. Jag vet att jag fixar det här!! Min "belöning" blir middagen med S på tisdag innan vi ska fira att C & D har gift sig, lite vin och sen champange. En gång är ingen gång och onsdagen blir det bara shakes.
Tror ni jag kunde låta bli att väga mig i morse? Nä...just det...jag ställde mig på vågen och den visade 67.7kg!!! Så enligt min våg har jag gått ner hela 2.7kg på 2 veckor! Är inte det rätt bra kämpat fast jag fuskat 2ggr?? Om jag ska räkna på vad jag vägde i somras har jag gått ner ännu mer, jag har förlorat 6.7kg!! JIPPIE!!! Vet att jag skrev sist att jag kommer att följa Carola's våg...men jag kände i onsdags att fan....vågen kan inte diffa hela 2kg varje jävla ggn!!! Så jag kommer att gå efter min digitala Viktväktar våg som jag alltid har vägt mig på.
Det ni...jag svänger lite från vecka till vecka, men så länge det bara drabbar mig gör det inget. Däremot är jag en jävel på att hålla fast vid det jag tar på mig (tror på)och genomföra det (stå fast vid det jag tror på) och det ska mycket till för att jag ska ändra mig.
Tjingling.
Men min motivation sviktar och jag äter lite mat med dem och tar 2 glas rött vin, jag njöt av varje tugga och varje klunk vin. Även cidern som K bjöd mig på, men sen så räckte det för mig och vi lade oss vid 00.40 tiden.
Trodde jag skulle hålla mig till shakes resten av lördagen,speciellt då jag började morgonen med en shake, lunchen bestod av en shake...men innan vi kom från IKEA var kvällen rätt sen och MAX blev en bra middagsplats.
Även om jag "syndade" 2ggr trodde jag att vågen skulle visa mindre än vad den gjord då jag vägde mig i onsdags. Men enligt min konsult hade jag "bara" gått ner 1.1kg och enligt henne är det vad man förlorar om man kör kombinerad kur, vilket jag inte alls har gjort!
Lovade mig själv att köra stenhårt renkur 11-18/12 inget fusk av mat eller godis, utan renkur rakt upp och ner!
Och de här 2 veckorna har gjort susen, min mage är plattare, mina dallrande lovehandels är inte lika synliga även om de finns där, känner inget sug efter mat eller godis. Jag dricker bra mellan mina shakes som jag sprider ut jämt under dagen för att hålla hungern borta. Jag är fan så stolt över mig själv och jag har INGEN som helst ångest över popcornen som jag smällde i mig här till filmen jag och S såg. För i morgon så fortsätter jag där jag slutade, börjar morgonen med en shake. Söndag samma sak...och det kommer bli en "mentalt" jobbig dag. Först ska vi fira min son + 2killar i hans klass som också fyller år i dec. Hela klassen är bjudna och vi åker till ett lekland där de får marängschwiss och saft i kalasrummet, sen har de 2½ tim till bara lekar. Väl hemkomna ska vi över till grannarna för pyjamasparty med hemmagjord pizza och avsluta kvällen med popcorn och film. Medan de äter pizzan kommer jag äta en soppa. Jag vet att jag fixar det här!! Min "belöning" blir middagen med S på tisdag innan vi ska fira att C & D har gift sig, lite vin och sen champange. En gång är ingen gång och onsdagen blir det bara shakes.
Tror ni jag kunde låta bli att väga mig i morse? Nä...just det...jag ställde mig på vågen och den visade 67.7kg!!! Så enligt min våg har jag gått ner hela 2.7kg på 2 veckor! Är inte det rätt bra kämpat fast jag fuskat 2ggr?? Om jag ska räkna på vad jag vägde i somras har jag gått ner ännu mer, jag har förlorat 6.7kg!! JIPPIE!!! Vet att jag skrev sist att jag kommer att följa Carola's våg...men jag kände i onsdags att fan....vågen kan inte diffa hela 2kg varje jävla ggn!!! Så jag kommer att gå efter min digitala Viktväktar våg som jag alltid har vägt mig på.
Det ni...jag svänger lite från vecka till vecka, men så länge det bara drabbar mig gör det inget. Däremot är jag en jävel på att hålla fast vid det jag tar på mig (tror på)och genomföra det (stå fast vid det jag tror på) och det ska mycket till för att jag ska ändra mig.
Tjingling.
SMS utbyte mellan mig och min svägerska.
Jag har hela tiden sedan incidenten 1/12 känt på mig att min svägerska inte ville ta kläder till sin knappt 1åriga dotter efter min 4åriga dotter. Fina, fräscha,moderna kläder utan revor,missfärgning eller fläckar som inte går att få bort ratar hon totalt. Men det är hennes beslut och vill hon klä sin dotter i andras nötta kläder från Myrorna så får det stå för henne. Jag pratade med S igår och sa det att har inte P hört av sig angående kläderna och Reima overallen som jag erbjöd henne så kommer jag att lämna dem vidare.
I dag bestämde jag mig att ta kontakt med P och sökte reda på hennes mobilnr på hitta.se. Här kommer vårat sms utbyte (eller det var nog mer jag som kommenterade, hon vågade väl som vanligt inte)
2007-12-14 11.06
Hej P. Hur är det för er så här strax innan jul? (märk väl att jag antar en vänlig,uppfostrad,hövlig ton)Handlat alla julklappar än? Här är det bara lite julstök kvar innan julen står inför dörren. Du...jag tänkte höra om/när ni ska hämta kläderna efter min dotter? Vi tänkte röja i förrådet efter nyår och då åker allt. Även Reima overallen och åkpåsen. Så är ni intresserade hör av dig så tar vi upp kartongerna så får du välja det du vill ha, erbjudandet står fast trots det jag har fått höra av Mattias. Jag skulle ha uppskattat rakhet samt ärlighet från er, men det är inte alla som värderar det högst. Eller klarar av att konfrontera andra. Men vi är alla olika. Jag håller Alltid det jag lovar. Mvh/ xxx
Det tog ett tag men sen kom det ett kort mess där P skrev.
2007-12-14 12.55
Tack för erbjudandet men nej tack.
Inget mer, varken hej...inget svar på mina frågor, ingen fråga hur det står till med mig eller mina barn. Inget namn på slutet. Utan kort och konsist.
Jag skrattade för mig själv då jag läste messet och började plita ihop ett svar så gott jag nu kunde med en stelfrusen hand, jag var nämligen ute och gick då jag fick hennes svar.
Jag skrev ett långt svar som blev så här.
2007-12-14 12.05
Jag har förstått det. Visst är det lustigt att du inte vågade säga det direkt till mig? Sen är det grymt synd att du, xxx och cpcp dömer mig pga I och L. Men vet du P det får stå för er. Varken orkar eller vill lägga ner tid och energi på trånsynta,fördomsfulla,snäva människor. Hoppas bara att ni en dag kommer till insikt och inser vad ni har gjort mot mig. Jag älskar S över allt annat och han betyder oerhört mycket för mig. S känner samma sak och kan ni inte låta er bror/son få välja vem han vill leva sitt liv med så be my guest. Jag klarar mig bra utan svärmor,svägerskor och svågrar. Vi har det vi behöver via mina föräldrar,syskon och vänner. Som tvärtemot er tog emot S med öppna armar och ett öppet sinne.
Inget svar...det var tyst som i graven. Hon fick väl sig en smärre chock av mitt raka, ärliga mess. Kunde inte låta bli att skicka ett sista mess till P.
Jag skrev så här.
2007-12-14 12.08
Jag vet att de här messen skakar om er. Vem är jag att komma med åsikter? Men jag står för varje ord och mening och håller vid min ståndpunkt. Inget jag backar inför eller ändrar som andra ändrar åsikter som det behagar dem. Önskar er och de dina all lycka och välgång i livet.
TOUCHÉ! Det sista där jag skrev att jag önskar lycka och välgång var inget som hon hade förväntat sig att få. Men jag ville visa dem att trots deras sviniga beteende mot mig så vänder jag andra kinden till (ja asså metaforiskt då inte kroppsligt)och avslutar messet med lite vänlighet.
Kan tänka mig att där uppe i urskogen så gick nog telefonen varm till cpcp och xxx där P ondgör sig över mig och mina i hennes ögon fräcka mess. Där det snackas skit och görs små tappra försök till att höja upp dem själva. Och jag känner....what ever! har ni inget annat för er att snacka skit och höja upp er själva pga trångsynthet,bitterhet och fördomsfullhet pga gamla insidenter i S's förflutna, gör det då!
Jag har gjort ett medvetet aktivt val och det innebär att jag har valt bort min svårmor, mina svägerskor och svågrar (utom S's yngsta bror M)ur mitt och mina barns liv. Jag är ansvarig över mina barn och jag skyddar dem från det jag anser vara skadligt för dem och i det här fallet så anser jag att S's familj är direkt farliga för mina barn. Jag är inte intresserad att spela ett spel för gallerierna bara för att det ska vara så, då skiter jag hellre i det och umgås med de som älskar mig för den jag är oavsett!
Ciao
I dag bestämde jag mig att ta kontakt med P och sökte reda på hennes mobilnr på hitta.se. Här kommer vårat sms utbyte (eller det var nog mer jag som kommenterade, hon vågade väl som vanligt inte)
2007-12-14 11.06
Hej P. Hur är det för er så här strax innan jul? (märk väl att jag antar en vänlig,uppfostrad,hövlig ton)Handlat alla julklappar än? Här är det bara lite julstök kvar innan julen står inför dörren. Du...jag tänkte höra om/när ni ska hämta kläderna efter min dotter? Vi tänkte röja i förrådet efter nyår och då åker allt. Även Reima overallen och åkpåsen. Så är ni intresserade hör av dig så tar vi upp kartongerna så får du välja det du vill ha, erbjudandet står fast trots det jag har fått höra av Mattias. Jag skulle ha uppskattat rakhet samt ärlighet från er, men det är inte alla som värderar det högst. Eller klarar av att konfrontera andra. Men vi är alla olika. Jag håller Alltid det jag lovar. Mvh/ xxx
Det tog ett tag men sen kom det ett kort mess där P skrev.
2007-12-14 12.55
Tack för erbjudandet men nej tack.
Inget mer, varken hej...inget svar på mina frågor, ingen fråga hur det står till med mig eller mina barn. Inget namn på slutet. Utan kort och konsist.
Jag skrattade för mig själv då jag läste messet och började plita ihop ett svar så gott jag nu kunde med en stelfrusen hand, jag var nämligen ute och gick då jag fick hennes svar.
Jag skrev ett långt svar som blev så här.
2007-12-14 12.05
Jag har förstått det. Visst är det lustigt att du inte vågade säga det direkt till mig? Sen är det grymt synd att du, xxx och cpcp dömer mig pga I och L. Men vet du P det får stå för er. Varken orkar eller vill lägga ner tid och energi på trånsynta,fördomsfulla,snäva människor. Hoppas bara att ni en dag kommer till insikt och inser vad ni har gjort mot mig. Jag älskar S över allt annat och han betyder oerhört mycket för mig. S känner samma sak och kan ni inte låta er bror/son få välja vem han vill leva sitt liv med så be my guest. Jag klarar mig bra utan svärmor,svägerskor och svågrar. Vi har det vi behöver via mina föräldrar,syskon och vänner. Som tvärtemot er tog emot S med öppna armar och ett öppet sinne.
Inget svar...det var tyst som i graven. Hon fick väl sig en smärre chock av mitt raka, ärliga mess. Kunde inte låta bli att skicka ett sista mess till P.
Jag skrev så här.
2007-12-14 12.08
Jag vet att de här messen skakar om er. Vem är jag att komma med åsikter? Men jag står för varje ord och mening och håller vid min ståndpunkt. Inget jag backar inför eller ändrar som andra ändrar åsikter som det behagar dem. Önskar er och de dina all lycka och välgång i livet.
TOUCHÉ! Det sista där jag skrev att jag önskar lycka och välgång var inget som hon hade förväntat sig att få. Men jag ville visa dem att trots deras sviniga beteende mot mig så vänder jag andra kinden till (ja asså metaforiskt då inte kroppsligt)och avslutar messet med lite vänlighet.
Kan tänka mig att där uppe i urskogen så gick nog telefonen varm till cpcp och xxx där P ondgör sig över mig och mina i hennes ögon fräcka mess. Där det snackas skit och görs små tappra försök till att höja upp dem själva. Och jag känner....what ever! har ni inget annat för er att snacka skit och höja upp er själva pga trångsynthet,bitterhet och fördomsfullhet pga gamla insidenter i S's förflutna, gör det då!
Jag har gjort ett medvetet aktivt val och det innebär att jag har valt bort min svårmor, mina svägerskor och svågrar (utom S's yngsta bror M)ur mitt och mina barns liv. Jag är ansvarig över mina barn och jag skyddar dem från det jag anser vara skadligt för dem och i det här fallet så anser jag att S's familj är direkt farliga för mina barn. Jag är inte intresserad att spela ett spel för gallerierna bara för att det ska vara så, då skiter jag hellre i det och umgås med de som älskar mig för den jag är oavsett!
Ciao
fredag 7 december 2007
Tredje dagen med Cambridge!
Den här dagen ska tydligen vara jobbigast mentalt, men jag måste då både skryta OCH erkänna att jag INTE tycker den har varit (är) jobbig. Utan den rullar på precis som de andra 2 dagarna har gjort. Känner ingen hunger eller något sug utan det enda jag kan störas av är att mangen kurrar. Nu snackar vi inte kurrar som en liten gullig kattunge utan mer som ett dovt muller, annars har jag inga problem med varken förstoppning,yrsel,matthet eller huvudvärk. Måste vara något fel på mig *funderar* eller så följer jag verkligen rekomendationerna slaviskt och det är ju så man ska göra för att få bästa resultat. Jag tror också att vara mentalt inställd är den största och viktigaste biten för att klara av att gå ner i vikt, jag har gett mig tusan på att klara det här. Jag ser en vision framför mig lagom till jul...då ska jag vara ett ex antal kg lättare och må så mycket bättre på kuppen = )
Iofs ska det ju erkännas så här lite i smyg att visst kan jag tänka på mat, min goda vän U´s underbart suveräna potatisgratäng, kycklingfileé i dess former med couscous, S´s palt,stuvade mackaroner och stekt fläsk är också något som jag kan längta efter. Är så stolt över att jag INTE tog en endaste liten fläskbit då jag lagade just stuvade mackaroner och fläsk till barnen och S i onsdags utan jag åt min varma soppa och drack mitt vatten = )
Jag kunde inte låta bli att "tjuvväga" mig i morse och gissa om jag blev glad över resultatet?? Den stannade på 68.3kg,ska jag gå efter min våg där jag vägde 70.4 så har jag gått ner 1.9kg på 3 dagar, och ska jag gå efter Carola´s våg så har jag ju gått ner hela 3kg!!! Även om Carola´s våg (som är utgångsvågen) visar något helt annat på tisdag så är jag överlycklig och känner mig så stolt över mig själv!
I morse var jag och Fru F ute och gick en prommis med hennes Rottis Asta. Vi var båda på en föreläsning av Mia Törnblom i går så vi avhandlade lite om den, Fru F`s jobbsituation, dålig självkänsla till barnuppfostran innan vi var hemma igen. Jag älskar verkligen henne och hennes man, de är enkla, lätta att umgås med, de är roliga och givmilda. Är så glad och tacksam över de få men nära vännerna jag har. Och ja...U du räknas verkigen dit ; )
Så nu ska jag köra stenhårt till tisdag och jag kommer verkligen klara av det här,det är jag fullt övertygad om!!
Iofs ska det ju erkännas så här lite i smyg att visst kan jag tänka på mat, min goda vän U´s underbart suveräna potatisgratäng, kycklingfileé i dess former med couscous, S´s palt,stuvade mackaroner och stekt fläsk är också något som jag kan längta efter. Är så stolt över att jag INTE tog en endaste liten fläskbit då jag lagade just stuvade mackaroner och fläsk till barnen och S i onsdags utan jag åt min varma soppa och drack mitt vatten = )
Jag kunde inte låta bli att "tjuvväga" mig i morse och gissa om jag blev glad över resultatet?? Den stannade på 68.3kg,ska jag gå efter min våg där jag vägde 70.4 så har jag gått ner 1.9kg på 3 dagar, och ska jag gå efter Carola´s våg så har jag ju gått ner hela 3kg!!! Även om Carola´s våg (som är utgångsvågen) visar något helt annat på tisdag så är jag överlycklig och känner mig så stolt över mig själv!
I morse var jag och Fru F ute och gick en prommis med hennes Rottis Asta. Vi var båda på en föreläsning av Mia Törnblom i går så vi avhandlade lite om den, Fru F`s jobbsituation, dålig självkänsla till barnuppfostran innan vi var hemma igen. Jag älskar verkligen henne och hennes man, de är enkla, lätta att umgås med, de är roliga och givmilda. Är så glad och tacksam över de få men nära vännerna jag har. Och ja...U du räknas verkigen dit ; )
Så nu ska jag köra stenhårt till tisdag och jag kommer verkligen klara av det här,det är jag fullt övertygad om!!
onsdag 5 december 2007
Cambridgekur
Stegade in på S-H-E (Skönhet-Hälsa-Energi)igår,tänkte köpa några Cambridgepåsar för att försöka gå ner i vikt lagom till jul, känner mig så jävla äcklad av min calzonedeg som dallrar likt en aladob runt min midja och hotar välla över min byxlinning. Carola som konsulenten heter var jätte gullig då jag kom med mina frågor,hon bad mig fylla i ett hälsoformulär sen fick jag väga mig för att få fram mitt BMI, hur mycket vätska jag har i kroppen och hur mycket fett jag har i %.
Det var bara till att ta av sockorna och ställa sig på vågskrället för att vänta på domen. Carola bad mig att ta ett djupt andetag och stå alldeles still, medan jag stirrar rakt in i väggen så ramlar alla siffror obönhörligt fram. Hade jag ångest? Nja...inte så värst, var jag nervös? Nä...faktistk inte...jag är så motiverad att jag ska bara fixa det här!!
Carola ber mig kliva ner och ta på mig strumporna så jag ska få höra vad vågen visade. Medan jag krånglar med strumpor och skor så säger hon min vikt, den låg på 71.3kg!!, berättade för henne att jag har en digitalvåg hemma som diffar på endast några gram och då jag vägde mig sist så stannade vågen på 70.4kg. Hon sa att det kan diffa hela 2kg då man har kläder på sig.
Har ju dessutom fått mens och då brukar jag ju lägga på mig 1kg i vätska. (alltid något att skylla på eller hur?)
Hon fortsatte med mitt BMI som ligger på 26.8, jag är alltså lätt överviktig!! GAAHHAHAH då jag testade min vikt och längd på Viktklubb på Aftonbladets hemsida så visade mitt BMI på 25.7. Men gulliga Carola tröstade mig med att min fettvolym runt hjärtat och mina organ låg på 28, först tyckte jag att det lät väl mycket. Men då hon visade en tabell så ska man ligga mellan 30-36% fettvolym för att anses som lätt överviktig!
Så jämfört med mitt BMI som visade något helt annat, så är jag inte så överviktig som jag först trodde utan det såg rätt bra ut = )
Men skämta om det kändes bra?! Svar YES = )Det om något visar ju på att jag har rätt mycket muskler jämfört med fett och det är ju helt jävla suveränt!!
Carola fortsatte och frågade - du vet väl om att jul är om 3 veckor?
Svarade att jag är fullt medveten om att julen närmar sig med stormsteg och till dess ska jag ha gått ner ett x antal trivselkilon. Hon gav mig lite informationsblad som kan vara bra att ha så här i början, vad som händer i kroppen då jag kör ren kur, sen ville hon träffa mig igen nästa tisdag. Då har jag kört ren kur i 1 vecka! Det som kändes så skönt var att hon verkligen tror på mig! Hon peppade mig och sa - Det här fixar du!!!
Jag är rå peppad och så inställd på att klara av det här, i dag har jag klarat av 1a dagen och har 6 dagar kvar!! Är också medveten om att 3e dagen är som jobbigast, men jag vägrar låta den tanken ta över och se till att jag ber om att det ska bli jobbigt. Utan jag ska nollställa mig varje morgon och så ska jag tänka positivt och visualisera hur jag ser ut efter att ha förlorat ett x antal kilon!
Ska bli så spännande att se vad vågen stannar på nästa tisdag, när man kör ren kur så förlorar man mellan 1.4-4kg på 1 vecka! Men jag är realistisk och ställer in mig på att förlora upp till 2kg, visar det sig att jag har förlorat mer än så är det bara en bonus = )Sen är jag också grymt medveten att de första 2-3kg man förlorar är bara vätska och sen sätter kroppen igång att bränna fett och det blir först på dag 4. Jag är nästan 100% säker på att jag kommer köra 2 veckor ren kur. JAG FIXAR DET!! Klarar jag av 2 veckor utan att få psykbryt så kanske jag pallar 3 veckor. Men jag har Carola´s ord ringande i mina öron, bryter man inte vid 3e dagen så bryter de flesta innan 3 veckor är fulländade. Det är både psykiskt och fysiskt jobbigt. Men utmana ALDRIG en CCC (mitt efternamn) då lär jag hoppa på vadet med en gång och köra järnet stenhårt!!
Har varit ute och gått en kortare prommis här på fm efter jag hade lämnat dottern på dagis. Tog verkligen Carola på orden att så här i början ska man ta det lugnt med motionen, iofs är jag varken extremt överviktig eller otränad, så jag tror nog att det kommer gå bra om jag går 2ggr/dag a´30-45 min. Jag verkligen njöt av vädret, kylan (jaja...så kallt var det kanske inte...men det visade iaf på -4 grader då jag skulle lämna barnen och det är mer än vad jag kan säga om nulägets temperatur som visar hela +3.4 grader!) och favvisen över alla, min älskade mp3. Vad skulle jag göra utan den?! Den är så inspirerande och får mig att må så jävla bra. Älskar verkligen musik må jag säga.
Nu när klockan visar 20.33 trodde jag att jag skulle vara sugen på något då det stod i ena infobladet att man oftast känner ett sug och en hunger på kvällen. Men icke sa Nicke! Är mest bara pissnödig = ( dricker vatten som en dromedar och pissar som en elefant! Man bör dricka MINST 3l vatten/dag och jag tror banne mig att jag har sprängt den barriären sedan länge. Jag har försökt att variera mig och lagt både äpple- och gurkskivor i vattnet för lite smak, inte det mest upphetsande som jag har smakat, men vad fan...det blev ju lite smak på det hela.
Nu ska jag avrunda med att skriva att jag är så förbannat stolt över mig själv. Jag har inte fuskat en enda gång i dag, jag tog inte en endaste liten fläskbit då jag stekte på dem till de stuvade mackaronerna, ingen smörgås, ingen frukt eller ostbit som annars slinker ner så lätt. Huvudvärk har jag sluppit, skitit har jag fått göra 2gånger i dag, ingen trötthet eller yrsel. MEN! det finns ju alltid ett MEN...jag har däremot känt av lite lätt matthet. Och nu börjar jag bli lite hungrig, det är bara till att dricka mitt vatten och härda ut!
Ska se Heroes och sen i säng...då slipper jag hinna bli hungrig och behöver inte bli frestad att hoppa över skaklorna.
Ha´ne så bra!
Det var bara till att ta av sockorna och ställa sig på vågskrället för att vänta på domen. Carola bad mig att ta ett djupt andetag och stå alldeles still, medan jag stirrar rakt in i väggen så ramlar alla siffror obönhörligt fram. Hade jag ångest? Nja...inte så värst, var jag nervös? Nä...faktistk inte...jag är så motiverad att jag ska bara fixa det här!!
Carola ber mig kliva ner och ta på mig strumporna så jag ska få höra vad vågen visade. Medan jag krånglar med strumpor och skor så säger hon min vikt, den låg på 71.3kg!!, berättade för henne att jag har en digitalvåg hemma som diffar på endast några gram och då jag vägde mig sist så stannade vågen på 70.4kg. Hon sa att det kan diffa hela 2kg då man har kläder på sig.
Har ju dessutom fått mens och då brukar jag ju lägga på mig 1kg i vätska. (alltid något att skylla på eller hur?)
Hon fortsatte med mitt BMI som ligger på 26.8, jag är alltså lätt överviktig!! GAAHHAHAH då jag testade min vikt och längd på Viktklubb på Aftonbladets hemsida så visade mitt BMI på 25.7. Men gulliga Carola tröstade mig med att min fettvolym runt hjärtat och mina organ låg på 28, först tyckte jag att det lät väl mycket. Men då hon visade en tabell så ska man ligga mellan 30-36% fettvolym för att anses som lätt överviktig!
Så jämfört med mitt BMI som visade något helt annat, så är jag inte så överviktig som jag först trodde utan det såg rätt bra ut = )
Men skämta om det kändes bra?! Svar YES = )Det om något visar ju på att jag har rätt mycket muskler jämfört med fett och det är ju helt jävla suveränt!!
Carola fortsatte och frågade - du vet väl om att jul är om 3 veckor?
Svarade att jag är fullt medveten om att julen närmar sig med stormsteg och till dess ska jag ha gått ner ett x antal trivselkilon. Hon gav mig lite informationsblad som kan vara bra att ha så här i början, vad som händer i kroppen då jag kör ren kur, sen ville hon träffa mig igen nästa tisdag. Då har jag kört ren kur i 1 vecka! Det som kändes så skönt var att hon verkligen tror på mig! Hon peppade mig och sa - Det här fixar du!!!
Jag är rå peppad och så inställd på att klara av det här, i dag har jag klarat av 1a dagen och har 6 dagar kvar!! Är också medveten om att 3e dagen är som jobbigast, men jag vägrar låta den tanken ta över och se till att jag ber om att det ska bli jobbigt. Utan jag ska nollställa mig varje morgon och så ska jag tänka positivt och visualisera hur jag ser ut efter att ha förlorat ett x antal kilon!
Ska bli så spännande att se vad vågen stannar på nästa tisdag, när man kör ren kur så förlorar man mellan 1.4-4kg på 1 vecka! Men jag är realistisk och ställer in mig på att förlora upp till 2kg, visar det sig att jag har förlorat mer än så är det bara en bonus = )Sen är jag också grymt medveten att de första 2-3kg man förlorar är bara vätska och sen sätter kroppen igång att bränna fett och det blir först på dag 4. Jag är nästan 100% säker på att jag kommer köra 2 veckor ren kur. JAG FIXAR DET!! Klarar jag av 2 veckor utan att få psykbryt så kanske jag pallar 3 veckor. Men jag har Carola´s ord ringande i mina öron, bryter man inte vid 3e dagen så bryter de flesta innan 3 veckor är fulländade. Det är både psykiskt och fysiskt jobbigt. Men utmana ALDRIG en CCC (mitt efternamn) då lär jag hoppa på vadet med en gång och köra järnet stenhårt!!
Har varit ute och gått en kortare prommis här på fm efter jag hade lämnat dottern på dagis. Tog verkligen Carola på orden att så här i början ska man ta det lugnt med motionen, iofs är jag varken extremt överviktig eller otränad, så jag tror nog att det kommer gå bra om jag går 2ggr/dag a´30-45 min. Jag verkligen njöt av vädret, kylan (jaja...så kallt var det kanske inte...men det visade iaf på -4 grader då jag skulle lämna barnen och det är mer än vad jag kan säga om nulägets temperatur som visar hela +3.4 grader!) och favvisen över alla, min älskade mp3. Vad skulle jag göra utan den?! Den är så inspirerande och får mig att må så jävla bra. Älskar verkligen musik må jag säga.
Nu när klockan visar 20.33 trodde jag att jag skulle vara sugen på något då det stod i ena infobladet att man oftast känner ett sug och en hunger på kvällen. Men icke sa Nicke! Är mest bara pissnödig = ( dricker vatten som en dromedar och pissar som en elefant! Man bör dricka MINST 3l vatten/dag och jag tror banne mig att jag har sprängt den barriären sedan länge. Jag har försökt att variera mig och lagt både äpple- och gurkskivor i vattnet för lite smak, inte det mest upphetsande som jag har smakat, men vad fan...det blev ju lite smak på det hela.
Nu ska jag avrunda med att skriva att jag är så förbannat stolt över mig själv. Jag har inte fuskat en enda gång i dag, jag tog inte en endaste liten fläskbit då jag stekte på dem till de stuvade mackaronerna, ingen smörgås, ingen frukt eller ostbit som annars slinker ner så lätt. Huvudvärk har jag sluppit, skitit har jag fått göra 2gånger i dag, ingen trötthet eller yrsel. MEN! det finns ju alltid ett MEN...jag har däremot känt av lite lätt matthet. Och nu börjar jag bli lite hungrig, det är bara till att dricka mitt vatten och härda ut!
Ska se Heroes och sen i säng...då slipper jag hinna bli hungrig och behöver inte bli frestad att hoppa över skaklorna.
Ha´ne så bra!
tisdag 4 december 2007
Firandet som kom av sig.
I helgen så åkte vi hem till S´s hembygd för att fira min svägerska som fyller 40år i mitten av december. Min svåger hade ordnat en överraskningsfest för henne med fika, hästridning, massage, bastu och middag som avslut.
Vi drog iväg redan kl. 08.45 då det är hela 23 mil att åka, halvvägs stannade vi för lunch till barnen. Det var nästan så de inte hann med att äta upp korven så drog vi vidare. Vi var lite lätt stressade över allt vi skulle hinna med innan kl.13 då fikat började. Vi kom till S´s föräldrahem strax innan kl. 12, lastade ur bilen, blåste upp luftmadrasserna och stressade vidare efter ha utbytt ngr ord med S´s syster P.
In i bilen igen, bli avdumpade på samhällets café där en av mina bästa vänner satt och väntade på oss medan S åkte och hämtade upp sina 4a barn och skjutsade dem till samlingsgården där festen skulle vara.
Jag hann utbyta ngr ord med min vän frk. T och hennes vän H medan jag slevade i mig min räksmörgås i farten, barnen fick dela på en munk. 12.50 ringde S och sa att han var på väg, hans x fru strulade till det som vanligt! Hon har noll och ingen framförhållning alls och har aldrig haft det, så vi blev ju 10 min sen!!
När vi kommer till samlingsgården så satt ju alla redan och fikade, jag gick fram och grattade min svägerska och sen hälsade jag på S´s barn. De 3 äldsta var korta och kyliga pga allt skitsnack deras mamma har tutat i dem om mig och deras pappa. Yngsta lilla solstrålen är än så länge för liten för att förstå så hon hojtade glatt på mig då vi steg innanför dörren. När vi satte oss så hamnade jag och barnen mitt emomt ngr som vi inte kände medan S gick och satte sig mitt emot sin bror och svägerskan!! Där satt vi helt ensamma medan folk satt och pratade med alla andra utom oss! Jag hatar sånt!! Men vi hade lite "tur" iaf...svägerskans yngsta dotter satt mitt emot oss och började prata med mina barn, så det kändes skönt = )
Efter fikat så fick svägerskan klä sig i en militärgrön overall, en militärgrön fodrad keps och stora fodrade skor. Svågern satte en ögonbindel så hon inte skulle se var vi skulle ngn stans. Vi andra satte oss i bilarna och följde efter svågerns bil. Ut till ett stall mitt i skogen och där skulle då min svägerska få rida på en stor ardenner och hon som inte gillar hästar. Medan hon skrittade runt så stod vi andra kvar i blåsten och kylan och väntade på att hon skulle komma tillbaka, helst sittandes kvar i sadeln.
När vi står där i mörkret så inser jag att min son saknas!!! Panik!! Jag fattade min dotters hand och i farten så fattade jag även S´s dotters hand och så iväg in i den mörka skogen efter en liten upptrampad stig i jakt på min son. S och hans son P gick vidare då vi insåg att det var för långt för lill tjejerna att plumsa i snön, så jag vände tillbaka och ställde mig på stallbacken för att vänta på sonen.
Efter vad som kändes som en evighet kommer S med sin son och med min son. Jag mötte upp dem och frågade min son om han hade fått tillåtelse att följa efter hästen? - Ja..bedyrade han...det fick jag!
Men har mamma eller S verkligen lovat dig att följa efter hästen?
- Men mamma, de undrade om det var Ok att jag följde med och jag sa att jag fick!
Jag vände mig om och sade - Du måste prata med mamma eller S då du vill göra ngt sådant. Du får inte bara gå iväg och tro att det är Ok.
Han förstod och så var det ur världen. Vi stod och trampade med de andra en stund till innan vi såg hästen komma skrittandes efter vägen, mim svägerska satt kvar i sadeln!
När hon bytt om så satte vi oss i bilen och väntade på att åka vidare, när jag sitter där så kommer min svåger och undrade om jag ville följa med och basta? Klart jag ville, hade ju redan packat en ryggsäck med badlakan och duschgrejor. Tog med med en vinare i ryggan och satte mig med de andra i en VOLVO och så åkte vi in till samhället och hotellet där vi skulle basta. När vi kommer dit så hittade de i receptionen ingen bokning och den var så klart inte varm! En av svägerskans väninnor gick ut och kollade upp om det inte var bokat av svågern, han hade ringt veckan innan och bokat. Hon i receptionen skyllde på att de hade så mycket med julbordet att göra så de måste nog ha missat det!! Sanslöst! Men det ordnade sig iaf och vi fick basta, men då vi inte abbonerade så fanns risken att andra ville basta. Men vi hade tur och fick vara ensamma!! Medan vi väntade på att bastun skulle bli varm så satte vi oss och åt medhavda chips, saltapinnar, morots-gurkstavar och dipp. Jag hade ju så klart ingen vinöppnare med mig, inget som jag bär med mig så där varje dag. Men en av svägerskans väninnor bjöd mig på en starköl. S kom till hotellet med min digitalkamera, mina jeans då han inte hittade kjolen som jag skulle ha, sen hade han pratat med hon i repan och bett dem öppna min vinare.
När jag kommer upp till bastun med vinaren i högsta hugg säger jag glatt till de andra 4a att vi får känna oss som fjortisar och halsa ur vinaren. De andra skrattar och jag bjuder av mitt vin. Varken vill eller orkar halsa i mig en vinare helt själv.
Vi hade ur mysigt och hann avhandla barnuppfostaran, husköp kontra bo i lägenhet innan det var dags att göra oss i ordning för hämtningen till samlingsgården och middagen som männen hade lagat i ordning medan de tog hand om barnen.
Middagen blev tacos gjord på älgfärs *mums* jag drack lite mer vin efter ha bjudit bort halva min vinare när vi bastade, men de hade pyttesmå plastglas som inte rymde mer än 1dl, halva det glaset fyllde jag upp med rödvin. Så det var lugnt på den fronten. Sen var det lekar och springtävling och hoppa säck. Strax efter kl.21 så skjutsade S hem mig, mina barn och hans yngsta dotter till hans mamma för sänggående. Vi hjälptes åt att bädda luftmadrasserna och sen drog S för att hämta sina andra barn och skjutsa dem till deras mamma. Barnen var uppspeedade som få, men jag fick dem att lugna ner sig och efter ett litet tag så somnade de utmattade av allt springande. Jag svidade om till pyjamas och satte mig i köket med min svärmor och svägerska för att prata lite medan jag väntade på S.
Samtalet rörde sig om allt från att ens barn måste få ta egna beslut till mina barn och dina barn, P och S var med i diskussionen som började att bli mer hård i tonen allt eftersom vi kom in på annat. Jag är som jag är...jag tar mycket men inte vad som helst! Min svärmor började bli mer och mer elak och hånfull. Hon försökte racka ner på mig så fort jag sade ngt, jag hade såååå dålig självkänsla och det hade hon minsann sett första ggn jag klev innanför hennes dörr (så dålig är den då rakt inte!) Under tiden hon gormade så försökte jag hålla en lugn samtalston och försökte nå fram till henne, men hon var så i affekt att varje ggn jag sade ngt så blev hon än mer arg!! Hon kände minsann mig (??) för jag hade ju setat där och berättat om min barndom (??!!) Det jag hade sagt var att jag har 4 syskon och min pappa har alltid sagt det - Det är ingen idé att man talar om för dig vad du ska göra, du gör ändå som du själv vill!! Och det fick hon till att jag hade berättat om hela min barndom!!
Jag erkände att visst...min självkänsla kanske inte är den bästa jämt, att jag inte tyckte det kändes så bra att åka och basta med mina svägerskor då jag knappt känner dem. Men att jag hade ändrat mig med meningen att det kan ju bli jättetrevligt och det hade jag ju! Här vänder jag mig mot P som vid det tillfället satt vid bordet och sade till henne - P jag hade jättetrevligt och är glad att jag fick följa med er och basta!
Fortsatte mitt samtal med min svärmor (för nu var de bara vi som pratade, S & P satt tysta och lyssnade) Jag tittar på henne och säger - Vet du...efter mitt första besök här så sade jag till din son att du inte gillar mig. Du hatar mig inte, men du är inte förtjust i mig och du tror att jag ska vara som I och L (S´s fd fruar) men vet du? jag är varken I eller L utan jag är den jag är och jag vill inte att du ska döma mig innan du lärt känna mig. Du tror även att jag kör med S.
Där sitter bitterfittan och erkänner att hon tror att jag ska betee mig som S´s fd fruar, jag måste (än en ggn) förstå att de fd fruarna ligger henne i fatet och hon är rädd om sin son (undras hur många ggr hon säger just de meningarna?!) hon erkänner utan omsvep att hon tror att jag kör med S, jag måste ju förstå att hon som mamma är så rädd om sin son och bara vill han väl. Jag säger åt henne att jag förstår hennes känsla, men man får inte döma andra så där på förhand och på sina gamla erfarenheter det är livfarligt. Jag lutar mig fram och säger - Jag ska berätta en sak för dig, din son har tagit det här beslutet själv, din andra son har setat och anklagar MIG för att ha tagit S ifrån er! Men sist jag kollade var han 39år och fullt kapabel att ta egna beslut! Jag har inte tvingat honom att flytta här ifrån utan det valde han själv. Sen ska jag säga att jag har levt i ett misshandelsförhållande i 15 mån där M höll på slå ihjäl mig, jag har väntat i över 2år på rättegång, han blev dömd till samhällstjänst och fick betala mig skadestånd. Tror du att mina föräldrar har haft den minsta tanken på att S ska misshandla mig? tror du att mina vänner och syskon har haft förutfattade meningar om att han ska slå mig?? Nä..utan de har tagit emot S med öppna armar och gett honom en ärlig chans vilket du inte gör med mig!
Här trodde jag i min enfald att hon skulle backa och kanske förstå! Men vet ni vad hon gör? Jo..hon lutar sig fram och frågar - Vad gör du här egentligen???
Höll fan på att smälla av! Vilken jävla fråga. Jag fattade mig sekundsnabbt och svarar henne - Jag älskar din son över allt annat och jag har varit på min svägerskas 40års fest.
Shit vad arg hon blev över att jag fattade mig så snabbt och inte backade, hon blev så arg att hon klev upp från stolen och lutade sig över bordet medan hon pekade mot sig själv och gormar - Jag har varit i det svartaste djupaste hålet och tagit mig där ifrån, vet du ngt om min barndom?? Ska jag berätta??
När jag svara henne lugnt med att visst..vill hon berätta om sin barndom så kan vi sitta med en kopp te och prata till 03 om hon vill, jag fortsätter med att jag förstår henne då jag själv har mått dåligt.
Ojojoj...det skulle jag inte ha sagt för där small det till ordentligt och hon nästan skriker åt mig - Du ska alltid tävla och försöka vinna (?? QUE?) Så fort jag berättar ngt ja..då ska du vara värre. Fattade typ nada! Vad har hon berättat för mig tidigare?? INGET!! När jag sen erbjuder mig att lyssna så duger inte det heller. Jag svarar henne att jag INTE försöker vinna då det inte är en tävling. Jag säger att hennes upplevelse är hennes och det kan ingen ta ifrån henne, medan min upplevelse är min och ingen kan ta den ifrån mig! Hon är så arg att hon stormar ut från köket i ren ilska. P har för länge sedan lämnat diskussionen och gått ner i källaren. Hela samtalet har S setat helt tyst och inte försvarat mig ett endaste dugg!
När hans mamma stormat iväg så börjar jag borsta tänderna och då kommer ursäkten från S. Han ber om ursäkt för att han inte sade ngt då hans mamma undrade vad jag gjorde där. Jag kände mig helt känslomässigt tömd och sa att jag inte orkade mera, sen började jag att gråta och jag grät som jag inte hade gjort annat! Jag grät och snorade allt medan S försökte att trösta mig så gott han kunde. Jag viskade i hans öra att jag ville hem! Han förstod mig och lovade att efter frukost så skulle vi åka hem. Medan jag sitter där och snörvlar så ser jag min svärmor i ögonvrån, hon står i dörröppningen och ser att jag gråter. Men inte fan kommer hon in och ber om ursäkt utan hon går ut i köket och sätter sig.
Jag är jätte trött så jag lade mig medan S gick ut i köket för att prata med sin mamma. Jag låg i rummet innanför köket så jag hade lätt kunna lega och tjuvlyssnat på deras samtal men jag orkade inte utan stoppade in mina öronproppar och tillslut somnade jag.
Jag vaknade med ett ryck ca 45 min senare och tog ur öronpropparna då det kliade. När jag ligger där så hör jag att S och hans mamma fortfarande pratade, S´s mamma stängde av radion och nu hörde jag vad de sade och det jag hörde gjorde mig riktigt förbannad!! Jag blev så arg att jag fick lugna ner mig innan jag gick ut i köket för att höra vad fan hon höll på med? Hon hade stått och skyllt allt på mig!
- Du hörde ju vad M sa att hon trodde att jag inte tyckte om henne innan hon kom hit, för det var ju det M sade (??) sen fortsatte hon med orden - du måste ju ha sagt något till henne om mig? Hörde hur S suckade och svarade - Nej jag har ingte sagt något om dig.
Jag samlade mod och gick ut i köket för att konfrontera häxan, S såg att jag stod där med armarna i kors och att jag var arg. Min svärmor stod med ryggen mot mig och drack vatten. Jag djupandades en gång innan jag sa - vad fan håller du på med? vad är det du sitter och säger till din son? Att jag måste ha haft några som helst tankar om dig innan jag kom hit?! Vet du...jag hade inga som helst tankar om dig innan jag träffade dig. Det jag sade var att EFTER första gången som jag var här så kände jag att du INTE gillar mig!! Hör vad jag säger nästa gång och inte vad du tror att jag säger! Sluta tycka så jävla synd om dig själv och göra dig till ett jävla offer hela tiden!! Min svärmor suckade och gick förbi mig utan att bemöda sig med ett svar, jag vänder mig om och går in i rummet där vi ska sova. Sätter mig på gästsängen och försöker lugna ner hjärtat som bankar på i 150 slag! S kommer efter ett tag och lägger sig, jag väntar på att han ska säga ngt om deras samtal men det han säger är hur mycket han älskar mig och sen får jag en godnatt puss och så somnar han rätt så snabbt allt medan jag ligger där och är arg på bitterfittan. Den natten sover jag oroligt och vankar flera ggr och ligger vaken medan jag tänker på vad som hänt, vad jag sagt och vad mer jag kunde ha sagt. Ja..jag kanske gjorde "fel" som inte backade och som konfronterade henne, men som jag ser det så var det hon som betedde sig riktigt illa mot mig.
Morgonen efter var stämningen lite tryckt, jag plockar fram kläderna till mina barn och uppmanar dem att klä sig inför frukosten. Jag börjar packa och bädda ihop gästsängen som vi legat i, jag tömmer luftmadrassen på luft och gör mig själv i ordning. P kommer upp för trappen med sin dotter M och hon dukar bordet med S. Min svärmor är ute och skottar efter nattens snöande. Jag och P pratar på som inget har hänt och vi skrattar tom åt M´s charmiga leénde. Frukosten äts och S går ut för att skotta framför bilen och sopa av den, bära ut packningen och sen klär vi barnen och åker till hans yngsta dotters mamma 5 mil bort. Jag kramar om P och tackar för gårkvällen och säger åt henne att de är så välkomna till oss.
Vi kör iväg och S tänker ta en "genväg" men vi fastnar i snön! Jag går ut för att putta på, bilen slirar och lossnar för att typ 30 cm lägre fram fastna igen! Vi får hjälp av en plogbil som drar loss oss och så fortsätter vi resan till L med dottern, när vi lämnat henne så åker vi raka spåret hem. Under hela 23 mil så säger S knappt något om kvällen som var. Utan vi pratar då vi kommit hem, barnen är på sina rum då vi stänger in oss på toan för att prata. Han erkänner att hans mamma betett sig illa mot mig men hon har så dålig självkänsla och hon har alltid gjort som hon gjorde mot mig. Hon gör sig till ett offer och det är ALLTID hon som gör fel, sen kan hon aldrig erkänna de (riktiga) felen som hon verkligen gör. Utan det är fel på allt och alla andra. Bla bla bla...jidder jidder.....orkar inte blogga något mer om min bitterfitta till svärmor. Hon tar så förbannat med energi som jag kan lägga på annat.
C U
Vi drog iväg redan kl. 08.45 då det är hela 23 mil att åka, halvvägs stannade vi för lunch till barnen. Det var nästan så de inte hann med att äta upp korven så drog vi vidare. Vi var lite lätt stressade över allt vi skulle hinna med innan kl.13 då fikat började. Vi kom till S´s föräldrahem strax innan kl. 12, lastade ur bilen, blåste upp luftmadrasserna och stressade vidare efter ha utbytt ngr ord med S´s syster P.
In i bilen igen, bli avdumpade på samhällets café där en av mina bästa vänner satt och väntade på oss medan S åkte och hämtade upp sina 4a barn och skjutsade dem till samlingsgården där festen skulle vara.
Jag hann utbyta ngr ord med min vän frk. T och hennes vän H medan jag slevade i mig min räksmörgås i farten, barnen fick dela på en munk. 12.50 ringde S och sa att han var på väg, hans x fru strulade till det som vanligt! Hon har noll och ingen framförhållning alls och har aldrig haft det, så vi blev ju 10 min sen!!
När vi kommer till samlingsgården så satt ju alla redan och fikade, jag gick fram och grattade min svägerska och sen hälsade jag på S´s barn. De 3 äldsta var korta och kyliga pga allt skitsnack deras mamma har tutat i dem om mig och deras pappa. Yngsta lilla solstrålen är än så länge för liten för att förstå så hon hojtade glatt på mig då vi steg innanför dörren. När vi satte oss så hamnade jag och barnen mitt emomt ngr som vi inte kände medan S gick och satte sig mitt emot sin bror och svägerskan!! Där satt vi helt ensamma medan folk satt och pratade med alla andra utom oss! Jag hatar sånt!! Men vi hade lite "tur" iaf...svägerskans yngsta dotter satt mitt emot oss och började prata med mina barn, så det kändes skönt = )
Efter fikat så fick svägerskan klä sig i en militärgrön overall, en militärgrön fodrad keps och stora fodrade skor. Svågern satte en ögonbindel så hon inte skulle se var vi skulle ngn stans. Vi andra satte oss i bilarna och följde efter svågerns bil. Ut till ett stall mitt i skogen och där skulle då min svägerska få rida på en stor ardenner och hon som inte gillar hästar. Medan hon skrittade runt så stod vi andra kvar i blåsten och kylan och väntade på att hon skulle komma tillbaka, helst sittandes kvar i sadeln.
När vi står där i mörkret så inser jag att min son saknas!!! Panik!! Jag fattade min dotters hand och i farten så fattade jag även S´s dotters hand och så iväg in i den mörka skogen efter en liten upptrampad stig i jakt på min son. S och hans son P gick vidare då vi insåg att det var för långt för lill tjejerna att plumsa i snön, så jag vände tillbaka och ställde mig på stallbacken för att vänta på sonen.
Efter vad som kändes som en evighet kommer S med sin son och med min son. Jag mötte upp dem och frågade min son om han hade fått tillåtelse att följa efter hästen? - Ja..bedyrade han...det fick jag!
Men har mamma eller S verkligen lovat dig att följa efter hästen?
- Men mamma, de undrade om det var Ok att jag följde med och jag sa att jag fick!
Jag vände mig om och sade - Du måste prata med mamma eller S då du vill göra ngt sådant. Du får inte bara gå iväg och tro att det är Ok.
Han förstod och så var det ur världen. Vi stod och trampade med de andra en stund till innan vi såg hästen komma skrittandes efter vägen, mim svägerska satt kvar i sadeln!
När hon bytt om så satte vi oss i bilen och väntade på att åka vidare, när jag sitter där så kommer min svåger och undrade om jag ville följa med och basta? Klart jag ville, hade ju redan packat en ryggsäck med badlakan och duschgrejor. Tog med med en vinare i ryggan och satte mig med de andra i en VOLVO och så åkte vi in till samhället och hotellet där vi skulle basta. När vi kommer dit så hittade de i receptionen ingen bokning och den var så klart inte varm! En av svägerskans väninnor gick ut och kollade upp om det inte var bokat av svågern, han hade ringt veckan innan och bokat. Hon i receptionen skyllde på att de hade så mycket med julbordet att göra så de måste nog ha missat det!! Sanslöst! Men det ordnade sig iaf och vi fick basta, men då vi inte abbonerade så fanns risken att andra ville basta. Men vi hade tur och fick vara ensamma!! Medan vi väntade på att bastun skulle bli varm så satte vi oss och åt medhavda chips, saltapinnar, morots-gurkstavar och dipp. Jag hade ju så klart ingen vinöppnare med mig, inget som jag bär med mig så där varje dag. Men en av svägerskans väninnor bjöd mig på en starköl. S kom till hotellet med min digitalkamera, mina jeans då han inte hittade kjolen som jag skulle ha, sen hade han pratat med hon i repan och bett dem öppna min vinare.
När jag kommer upp till bastun med vinaren i högsta hugg säger jag glatt till de andra 4a att vi får känna oss som fjortisar och halsa ur vinaren. De andra skrattar och jag bjuder av mitt vin. Varken vill eller orkar halsa i mig en vinare helt själv.
Vi hade ur mysigt och hann avhandla barnuppfostaran, husköp kontra bo i lägenhet innan det var dags att göra oss i ordning för hämtningen till samlingsgården och middagen som männen hade lagat i ordning medan de tog hand om barnen.
Middagen blev tacos gjord på älgfärs *mums* jag drack lite mer vin efter ha bjudit bort halva min vinare när vi bastade, men de hade pyttesmå plastglas som inte rymde mer än 1dl, halva det glaset fyllde jag upp med rödvin. Så det var lugnt på den fronten. Sen var det lekar och springtävling och hoppa säck. Strax efter kl.21 så skjutsade S hem mig, mina barn och hans yngsta dotter till hans mamma för sänggående. Vi hjälptes åt att bädda luftmadrasserna och sen drog S för att hämta sina andra barn och skjutsa dem till deras mamma. Barnen var uppspeedade som få, men jag fick dem att lugna ner sig och efter ett litet tag så somnade de utmattade av allt springande. Jag svidade om till pyjamas och satte mig i köket med min svärmor och svägerska för att prata lite medan jag väntade på S.
Samtalet rörde sig om allt från att ens barn måste få ta egna beslut till mina barn och dina barn, P och S var med i diskussionen som började att bli mer hård i tonen allt eftersom vi kom in på annat. Jag är som jag är...jag tar mycket men inte vad som helst! Min svärmor började bli mer och mer elak och hånfull. Hon försökte racka ner på mig så fort jag sade ngt, jag hade såååå dålig självkänsla och det hade hon minsann sett första ggn jag klev innanför hennes dörr (så dålig är den då rakt inte!) Under tiden hon gormade så försökte jag hålla en lugn samtalston och försökte nå fram till henne, men hon var så i affekt att varje ggn jag sade ngt så blev hon än mer arg!! Hon kände minsann mig (??) för jag hade ju setat där och berättat om min barndom (??!!) Det jag hade sagt var att jag har 4 syskon och min pappa har alltid sagt det - Det är ingen idé att man talar om för dig vad du ska göra, du gör ändå som du själv vill!! Och det fick hon till att jag hade berättat om hela min barndom!!
Jag erkände att visst...min självkänsla kanske inte är den bästa jämt, att jag inte tyckte det kändes så bra att åka och basta med mina svägerskor då jag knappt känner dem. Men att jag hade ändrat mig med meningen att det kan ju bli jättetrevligt och det hade jag ju! Här vänder jag mig mot P som vid det tillfället satt vid bordet och sade till henne - P jag hade jättetrevligt och är glad att jag fick följa med er och basta!
Fortsatte mitt samtal med min svärmor (för nu var de bara vi som pratade, S & P satt tysta och lyssnade) Jag tittar på henne och säger - Vet du...efter mitt första besök här så sade jag till din son att du inte gillar mig. Du hatar mig inte, men du är inte förtjust i mig och du tror att jag ska vara som I och L (S´s fd fruar) men vet du? jag är varken I eller L utan jag är den jag är och jag vill inte att du ska döma mig innan du lärt känna mig. Du tror även att jag kör med S.
Där sitter bitterfittan och erkänner att hon tror att jag ska betee mig som S´s fd fruar, jag måste (än en ggn) förstå att de fd fruarna ligger henne i fatet och hon är rädd om sin son (undras hur många ggr hon säger just de meningarna?!) hon erkänner utan omsvep att hon tror att jag kör med S, jag måste ju förstå att hon som mamma är så rädd om sin son och bara vill han väl. Jag säger åt henne att jag förstår hennes känsla, men man får inte döma andra så där på förhand och på sina gamla erfarenheter det är livfarligt. Jag lutar mig fram och säger - Jag ska berätta en sak för dig, din son har tagit det här beslutet själv, din andra son har setat och anklagar MIG för att ha tagit S ifrån er! Men sist jag kollade var han 39år och fullt kapabel att ta egna beslut! Jag har inte tvingat honom att flytta här ifrån utan det valde han själv. Sen ska jag säga att jag har levt i ett misshandelsförhållande i 15 mån där M höll på slå ihjäl mig, jag har väntat i över 2år på rättegång, han blev dömd till samhällstjänst och fick betala mig skadestånd. Tror du att mina föräldrar har haft den minsta tanken på att S ska misshandla mig? tror du att mina vänner och syskon har haft förutfattade meningar om att han ska slå mig?? Nä..utan de har tagit emot S med öppna armar och gett honom en ärlig chans vilket du inte gör med mig!
Här trodde jag i min enfald att hon skulle backa och kanske förstå! Men vet ni vad hon gör? Jo..hon lutar sig fram och frågar - Vad gör du här egentligen???
Höll fan på att smälla av! Vilken jävla fråga. Jag fattade mig sekundsnabbt och svarar henne - Jag älskar din son över allt annat och jag har varit på min svägerskas 40års fest.
Shit vad arg hon blev över att jag fattade mig så snabbt och inte backade, hon blev så arg att hon klev upp från stolen och lutade sig över bordet medan hon pekade mot sig själv och gormar - Jag har varit i det svartaste djupaste hålet och tagit mig där ifrån, vet du ngt om min barndom?? Ska jag berätta??
När jag svara henne lugnt med att visst..vill hon berätta om sin barndom så kan vi sitta med en kopp te och prata till 03 om hon vill, jag fortsätter med att jag förstår henne då jag själv har mått dåligt.
Ojojoj...det skulle jag inte ha sagt för där small det till ordentligt och hon nästan skriker åt mig - Du ska alltid tävla och försöka vinna (?? QUE?) Så fort jag berättar ngt ja..då ska du vara värre. Fattade typ nada! Vad har hon berättat för mig tidigare?? INGET!! När jag sen erbjuder mig att lyssna så duger inte det heller. Jag svarar henne att jag INTE försöker vinna då det inte är en tävling. Jag säger att hennes upplevelse är hennes och det kan ingen ta ifrån henne, medan min upplevelse är min och ingen kan ta den ifrån mig! Hon är så arg att hon stormar ut från köket i ren ilska. P har för länge sedan lämnat diskussionen och gått ner i källaren. Hela samtalet har S setat helt tyst och inte försvarat mig ett endaste dugg!
När hans mamma stormat iväg så börjar jag borsta tänderna och då kommer ursäkten från S. Han ber om ursäkt för att han inte sade ngt då hans mamma undrade vad jag gjorde där. Jag kände mig helt känslomässigt tömd och sa att jag inte orkade mera, sen började jag att gråta och jag grät som jag inte hade gjort annat! Jag grät och snorade allt medan S försökte att trösta mig så gott han kunde. Jag viskade i hans öra att jag ville hem! Han förstod mig och lovade att efter frukost så skulle vi åka hem. Medan jag sitter där och snörvlar så ser jag min svärmor i ögonvrån, hon står i dörröppningen och ser att jag gråter. Men inte fan kommer hon in och ber om ursäkt utan hon går ut i köket och sätter sig.
Jag är jätte trött så jag lade mig medan S gick ut i köket för att prata med sin mamma. Jag låg i rummet innanför köket så jag hade lätt kunna lega och tjuvlyssnat på deras samtal men jag orkade inte utan stoppade in mina öronproppar och tillslut somnade jag.
Jag vaknade med ett ryck ca 45 min senare och tog ur öronpropparna då det kliade. När jag ligger där så hör jag att S och hans mamma fortfarande pratade, S´s mamma stängde av radion och nu hörde jag vad de sade och det jag hörde gjorde mig riktigt förbannad!! Jag blev så arg att jag fick lugna ner mig innan jag gick ut i köket för att höra vad fan hon höll på med? Hon hade stått och skyllt allt på mig!
- Du hörde ju vad M sa att hon trodde att jag inte tyckte om henne innan hon kom hit, för det var ju det M sade (??) sen fortsatte hon med orden - du måste ju ha sagt något till henne om mig? Hörde hur S suckade och svarade - Nej jag har ingte sagt något om dig.
Jag samlade mod och gick ut i köket för att konfrontera häxan, S såg att jag stod där med armarna i kors och att jag var arg. Min svärmor stod med ryggen mot mig och drack vatten. Jag djupandades en gång innan jag sa - vad fan håller du på med? vad är det du sitter och säger till din son? Att jag måste ha haft några som helst tankar om dig innan jag kom hit?! Vet du...jag hade inga som helst tankar om dig innan jag träffade dig. Det jag sade var att EFTER första gången som jag var här så kände jag att du INTE gillar mig!! Hör vad jag säger nästa gång och inte vad du tror att jag säger! Sluta tycka så jävla synd om dig själv och göra dig till ett jävla offer hela tiden!! Min svärmor suckade och gick förbi mig utan att bemöda sig med ett svar, jag vänder mig om och går in i rummet där vi ska sova. Sätter mig på gästsängen och försöker lugna ner hjärtat som bankar på i 150 slag! S kommer efter ett tag och lägger sig, jag väntar på att han ska säga ngt om deras samtal men det han säger är hur mycket han älskar mig och sen får jag en godnatt puss och så somnar han rätt så snabbt allt medan jag ligger där och är arg på bitterfittan. Den natten sover jag oroligt och vankar flera ggr och ligger vaken medan jag tänker på vad som hänt, vad jag sagt och vad mer jag kunde ha sagt. Ja..jag kanske gjorde "fel" som inte backade och som konfronterade henne, men som jag ser det så var det hon som betedde sig riktigt illa mot mig.
Morgonen efter var stämningen lite tryckt, jag plockar fram kläderna till mina barn och uppmanar dem att klä sig inför frukosten. Jag börjar packa och bädda ihop gästsängen som vi legat i, jag tömmer luftmadrassen på luft och gör mig själv i ordning. P kommer upp för trappen med sin dotter M och hon dukar bordet med S. Min svärmor är ute och skottar efter nattens snöande. Jag och P pratar på som inget har hänt och vi skrattar tom åt M´s charmiga leénde. Frukosten äts och S går ut för att skotta framför bilen och sopa av den, bära ut packningen och sen klär vi barnen och åker till hans yngsta dotters mamma 5 mil bort. Jag kramar om P och tackar för gårkvällen och säger åt henne att de är så välkomna till oss.
Vi kör iväg och S tänker ta en "genväg" men vi fastnar i snön! Jag går ut för att putta på, bilen slirar och lossnar för att typ 30 cm lägre fram fastna igen! Vi får hjälp av en plogbil som drar loss oss och så fortsätter vi resan till L med dottern, när vi lämnat henne så åker vi raka spåret hem. Under hela 23 mil så säger S knappt något om kvällen som var. Utan vi pratar då vi kommit hem, barnen är på sina rum då vi stänger in oss på toan för att prata. Han erkänner att hans mamma betett sig illa mot mig men hon har så dålig självkänsla och hon har alltid gjort som hon gjorde mot mig. Hon gör sig till ett offer och det är ALLTID hon som gör fel, sen kan hon aldrig erkänna de (riktiga) felen som hon verkligen gör. Utan det är fel på allt och alla andra. Bla bla bla...jidder jidder.....orkar inte blogga något mer om min bitterfitta till svärmor. Hon tar så förbannat med energi som jag kan lägga på annat.
C U
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)