Sonens 7år's dag!

I lördags fyllde min underbara piratkille hela 7år! Hjälp vad tiden går, tycker det inte var så länge sedan jag låg där på förlossningen i hemska värkar. Att det inte var så länge sedan de fick klippa upp mig och trycka ut honom pga att värkarna upphörde. Att ligga 4dygn med värkar och ha 18h förlossningsarbeta kan knäcka vem som helst, så även undertecknad. När jag omtöcknad av värkar helt plötsligt fick en stor reslig karl över min mage höll jag på smälla av! Gissa om det gjorde ont?! Det är ju bara förnamnet...jag fattade ingenting varför en man helt plötsligt lade sig över min mage med hela sin tyngd, när det inte gick så fick barnmorskan klippa upp mig och fraset jag hörde då kommer jag knappast glömma i första taget, smärtan var densamma och tur var väl det för vem fan vill bli uppklippt i snippan som en annan jävla babian??

Men nu är det förbi och jag är glad över min son, lika glad som jag är över min underbara dotter. I lördags tog jag och S en prommis till xet för födelsedagsfika. När vi kom så fick jag en stor mega kram och en blöt puss av sonen! Underbart...nu fick han bara 1 present till att börja med,de andra fick han öppna igår. Han blev jätteglad över sina dödskalle örhängen som vi genast bytte ut. Coolare kille får man väl leta efter?!
Måste ju erkänna att det kändes lite väl suspekt att sitta där med barnen,xet,hans nya brulla och deras lillbebbe allt medan farmor,faster och farfar var där. Men jag vill gärna visa våra barn att trots att mamma och pappa inte bor tillsammans längre så kan vi iaf träffas vid liknande tillställningar som barnens födelsedagar, luciafirande,skolavslutningar och familjemiddagar på dagis/skolan. Jag vill att vi som föräldrar ska föregå med gott exempel så gott det nu bara går, jag är ju den förste att erkänna att vår kontakt inte varit den bäste eller kanske aldrig kommer att bli bättre än så här. Men jag är glad för det lilla, S har jätte dålig kontakt med båda sina fd fruar I och L och det är barnen som blir lidande! Jag blir så otroligt ledsen då jag ser på nära håll hur vuxna's bitterhet,besvikelse,ilska och sårad stolthet sätter käppar i hjulen och hur de på så sätt använder barnen som slagpåse för att få det de vill. I sådana här situationer ska vi som vuxna lägga våra känslor åt sidan och lyfta fram de viktigaste vi har...nämligen våra barn!

Jag vet så många vänner som verkligen försöker bete sig normalt, medan xet verkar ha tappa både vett och förstånd, mestadels är det ju kvinnorna som verkar ha fått ngn slags psykos eller iaf tappat de flesta av sina hjärnceller. Men jag har hört skräckexempel på hur vänner har skiljt sig och hon har uppträtt normalt medan han har satt den svininga sidan till! Hjälp..vad är det som händer med folk egentligen??
Ja du...det kan man göra en smärre avhandling på men den lär bli megalååång och jag har varken ork eller lust att lägga ner tid eller energi på att försöka förstå folk och deras beteende.