Som ni kanske redan har läst så ville ju P prata med mig men jag bad att hon skulle ringa upp dagen efter (16/12) S hälsade det och de lade på, strax efter så skickade jag ett mess till henne. Det följer så här.
2007.12.15 20:47
Hej P. Vad glad jag blev att du ville prata med mig,hoppas vi kan ta det i morgon istället? Jag vill att du ska veta att trots mina mess så hyser jag ingen agg mot vare sig dig, S (ena lillebrorsan)R eller B (P's sambo) Fick höra en del av M. Jag är inte långsint utan tvärtom anser jag att människor är värda en andra chans. Jag har gjort ett medvetet aktivt val och det innebär att jag fortsättningsvis väljer att stanna hemma de gånger S väljer att hälsa på er mamma. Jag vägrar bli nedtryckt,hånad och hunsad bara för att hon vill höja upp sig själv. Jag är värd så mycket mer! Kommer Aldrig neka S ha kontakt med någon av sina syskon eller mamma, utan han väljer själv hur han vill göra. Sköt om dig så höres vi! XXX
Innan jag skickade iväg messet så läste jag upp det för S och hörde vad han ansåg, han tyckte att jag kunde skicka iväg det. Off it went. Men tror ni att hon svarade? Nä...utan hon vb det till S men det hamnade hos hans ena dotter!! Tala om dundertabbe från P'sida. Jag fick höra av min älskling att S undrade varför jag hade messat M?
Hahahaha...jag måste ha sett ut om ett enda stort frågetecken, jag fattade ingenting! Varför i hela fridens namn skulle jag ens bry mig att leta reda på M's mobilnr på hitta.se och messa henne??? Jag har knappt koll på vad S och Å's döttrar heter och det säger väl allt?!
Men över till det uteblivna lovade samtalet från P, hon är så satans konflikträdd att hon ringer S på hans mobil. Ve och fasa om jag skulle svara i min hemtelefon!!! Det skulle ju vara rena rama döden!!!
Hon meddelade S att hon inte orkade (läs vågade) ringa mig. Men men...vad säger man? det säger ju en del om vilken människa hon är. Jag vet att ingen av syskonen N har lärt sig att ta en konflikt då deras mor alltid kom sättandes så fort det var bråk syskonen emellan. Men jag har inte tänkt ikläda mig rollen som den som sträcker ut en hjälpande stöttande hand till konflikträdda människor, jag har nog med mig själv och mitt förhållande. Jag har nog med att uppfostra mina barn till självständiga,modiga,raka,ärliga individer som står upp för vilka de är och säger det de tycker och tänker utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Till individer som vet pengars värde, som kan ta hand om sig själva, ta egna beslut och som vet om sitt egenvärde!!! Att de duger exakt som de är!! Vare sig om de lyckats eller misslyckats så ska de veta att de inte döms pga deras prestationer utan vilka personer de är! Det tycker jag är oerhört viktigt att förmedla till mina barn!
Stärka deras självkänsla! Och för att kunna göra det så måste jag som mamma visa dem att jag INTE tar vilken skit som helst av människor som inte mår bra, utan jag omger mg med personer som älskar mig för den jag är.
Ciao!
tisdag 18 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag blir imponerad.. Att bara försöka att uppfostra dina barn med alla dessa punkter är en prestation. Sen är jag inte ett dugg tveksam om att dina barn kommer att växa upp och bli otroligt fantastiska människor, speciellt med den mamma som de har!! Jag som nu läser mycket om vad barn behöver i sin uppväxt för att klara sig i samhället, måste jag säga BRAVO!! En klar förebild när jag sen skaffar barn att ta efter! Du är grym!! Kram
Skicka en kommentar