Musik har alltid betytt oerhört mycket för mig, ända sedan jag var liten så har jag lyssnat på orden och lyssnat på dess rytm. Känt hur det har pulserat i kroppen och ryckt i benen.
Förra sommaren så mådde jag väldigt dåligt och gick igenom en livskris som resulterade i sjukskrivning och utskrivning av sömntabletter för att få någon som helst sömn.
Då jag inte är något större fan av tabletter what so ever så tog jag dem varannan vecka, jag ville inte droga mig de veckor jag hade mina barn. Jag ville höra dem på natten om de drömde dumma hemska drömmar och grät efter mamma, jag ville vara klar i huvudet morgonen efter,så pass det nu gick med tanke på omständigheterna. Jag ville inte ha en bakiskänsla med tung huvudvärk hela dagen,så jag vet så här i efterhand inte om tabletterna var till någon större hjälp. Men den fanns där då tröttheten hotade att ta över totalt och bara det var en "trygghet" i sig.
Under den här perioden så hjälpte jag mina föräldrar att måla om huset inför den stundande försäljningen. Det var jag och min Mp3, vi var som ett...ungefär i symbios. En av låtarna som jag spelade om och om igen och fick mig att känna mig starkare var Scott Stapp sångaren från Creed med hans låt Justify. Hela sången bara kändes underbar och peppande, men jag minns att vissa rader var liksom riktade till mig,ungefär som om Scott hade mig i sina tankar då han skrev låten. Och de raderna gick så här.
-I don´t have to jusify the way I live my life.
-I don´t have to justify the reason I´m a live.
Det stämmer helt och hållet, jag ska inte behöva stå och försvara mig och mitt liv så som jag har valt att leva det! Jag tar dagligen en massa beslut på gott och ont, men då jag tar dem så gör jag det för att jag tror att de är rätt för stunden, sen så kanske det visade sig att - Nähä...det här beslutet kanske inte var så bra trots allt, men nu vet jag till nästa gång, eller så blir det en tanke fylld av glädje att jag tog rätt beslut!
Jag lever mitt liv och den enda som kan tala om för mig hur jag ska leva det på bästa möjliga sätt är jag och ingen annan!!
Sen ska jag fortsätta att lyssna på musik av alla dess former och musikstilar, det finns alltid något i varje låt, men jag ska erkänna....jag gillar inte Jazz,opera ryser jag av och sen kan jag inte med deathmetal...men det tar väl inte lång tid innan jag sitter där med ett leénde på mina läppar och njuter.
Men jag kan nästan lova att det lär dröja länge.
torsdag 6 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar