Litteraturjunkie

Jag erkänner, jag är en litteratur junkie av dess like. Har just rensat mitt sängbord på alla dessa tidningar, allt från Illustrerad Vetenskap till Amelia, Topp Hälsa, I form och allt vad de nu heter. Jag slet helt sonika ur alla tidningar som hotade att spränga mina stackars lådor som bågnade under deras tyng, så ut med skiten på golvet och lägga dem i högar....spara till vänster och slänga till höger...den högra växte och växte i takt med att lådorna blev tommare och tommare. Jag vet inte hur många gånger jag gick in i barnens rum och slängde dem i den stora svarta sopsäcken vi har ståendes utan någon som helst ånger eller panik.
Ner med alla tips om smalare midja på 6 veckor, så går du ner 7kg på 7 veckor, trolla bort 5kg med rätt sorts kläder, bikinsmal redan nu.


Alla tips står mig upp i halsen, som vi konsumenter inte blir nog bombarderade och övertygade om att Just den här metoden är den bästa för att förlora dina julkilon som påpassligt har hamnat just runt din midja och ligger där och bara jäser över byxlinningen. Det finns inga mirakelmetoder för att gå ner i vikt, utan bara sunt förnuft av matintag och motion. Gå gå gå gå....gå ner i vikt och du får både frisk luft och känna hur dina muskler arbetar...det enda du behöver införskaffa är ett par schyssta skor som bär dig över stock och sten allt medan du bränner kalorier och mår bättre.

Jag brukar vara en samlare av litteratur, kanske för att ordens betydelse har haft en sådan stor inverkan på mig ända sedan jag var liten.
Det var jag och böckerna...där kunde jag använda min fantasi och leva mig in i karaktärernas dilemma, väl och ve. Jag skrev ofta dikter som liten....har kvar en del som jag tar fram emellan åt och läser igenom, läser och begrundar över hur en tonåring kunde känna sådan smärta i så unga år, en tonåring som inte ens hade lärt sig av världen utanför. Men som verkade ha hela världen på sina axlar och som ville göra allt för att hjälpa andra, även om det blev på bekostnad av henne själv.

I dag har jag en helt annan distans till alla runt om kring mig, visst...jag hjälper mer än gärna mina vänner. Men jag har lärt mig att sätta ner foten och säga Nej! Utan att känna att jag behöver ge en förklaring, kan de inte ta mitt Nej, så är det deras problem och inte mitt. Jag känner att jag måste lägga ner energi på det som betyder mest i mitt liv, nämligen först och främst mig själv, sen mina barn och så min sambo. För att jag ska bli en bra människa,mamma och sambo så måste jag själv må bra innerst inne. Och det kan jag inte göra så länge som jag ignorerar kroppens alla signaler utan att ta dem på allvar, jag har struntat i mig själv alldeles för länge och nu är det på tiden att även jag får känna harmoni,glädje och kärlek i mitt liv.

Jag har lärt mig att säga till då jag inte orkar lyssna på andra människors negativitet...det suger musten ur mig, de får helt enkelt vända sig till någon annan om jag känner att det är mig överväldigat. Oj..vad jag mår bra då jag hänvisar vidare och inte behöver hjälpa allt och alla andra!
Jag läser olika böcker om att stärka din självkänsla, att hitta ditt inre och få en harmoni och jag kan säga att Nu...först nu så är jag mottaglig...vissa böcker har stått i mijn bokhylla och samlat damm, jag har självklart studerat deras ryggar och funderat, funderat på om jag ska läsa dem och ta åt mig. Men så har jag vänt dem ryggen och gått min väg, för någonstans i mitt undermedvetna så har jag förstått att just nu var jag inte redo, men kanske en annan gång.
Och det är jag nu!