En elogé

Jag vill utbringa en elogé till alla rakryggade,ansvarsfulla mogna människor som står upp för sina fel och brister. Som inser att de också gör fel, så pass fel att det skadar andra i farten. Som inser djupet av ett förlåt.
Som har stake nog att ta mod till sig och tar ansvar för sina handlingar!

Jag är djupt imponerad av alla dessa människor,synd bara att de är så få.
Vad är det som är så svårt att erkänna att man gör fel? och vad är det som gör att det är så svårt att be om förlåtelse? Vad är ni rädda för, att verka sårbara och mesiga? Who gives a rat ass??
Jag har myntat ett nytt uttryck...stå för dina åsikter och fel så får du respekt!
Jag kan inte med människor som inte har ryggrad utan som slingrar sig som en hal orm så fort de blir konfronterade, hallå! Tror ni att jag tycker det är asballt att bli konfronterad eller att konfrontera? Nä..just det, men jag gör det iaf!
För jag tror på att stå för det man gör, säger och tycker, jag tror på att så länge man bara vet att det man gör känns rätt och riktigt så har man vunnit mycket!