Skrek åt mina barn.

Jag blir knäpp på detta jävla bråk mina barn sinsemellan! Jag hade startat Pippi till dem, de ritade lite nu och då medan de tittade på filmen. Jag läste Aftonbladet och hade ett öga på dem nu och då.
Min son är väldigt snabb att möla till sin lillasyster om hon sjunger för sig själv,råkar ta ett av hans ritpapper ja allt vad det nu kan vara. Så även denna gång, istället för att snällt be att få tillbaka sitt papper som hon hade "tagit" av honom så tar han två steg,sliter tag i sin syster tröja och sliter ner henne i soffan medan han väser åt henne att ge tillbaka mitt papper. Klart som den att min dotter börjar gråta över hans behandlande. Där rann bägaren över och jag blev som en ilsken rytande lejonmamma som slog näven i bordet och beordrade mina barn att komma och ställa sig vid bordet så jag fick prata med dem. Jag skrek och svor (ja jag vet..man ska inte svära inför sina barn, men nu gjorde jag det och står för det)åt barnen så jag tror banne mig hela kvarteret hörde mig. Men det skiter jag i! Blir jag arg så blir jag arg och det har inte mina grannar med att göra.

Hjälp vad arg jag var, så arg har jag inte varit på länge. Men att vara hemma typ for ever and ever i 10mån och dessutom ha dem hemma helt själv under jullovet kan få vem som helst att tappa tålamodet och det kan jag lugnt säga att jag gjorde!
Skällde på min son och frågade varför han slet i sin systers tröja allt medan hon stod brevid och bölade av bara den. Självklart gick sonen i försvarsställning och svarade med trotsig min medan tårarna hotade att svämma över - Men MAMMA! Hon är ju dum mot mig!
GAAHHAHHHAA! Jag var så arg att jag fick huvudvärk och försökte prata med båda barnen med lugn röst, jag är så att då jag blir arg så smäller det till och så lugnar jag ner mig efter några minuter och försöker tänka/handla rationellt. Inte lätt alla gånger, men jag lär mig.
Min son tyckte att jag bara skäller och skyller på honom, men jag svarade med att jag inte hade pratat med hans syster än. När jag var klar med honom så vände jag mig om mot dottern och sa det att jag vet att du också kan vara dum och elak mot din bror. Och är du det så får du räkna med en smäll eller två. Dottern hulkade och försökte svara mig men jag hörde inget då hon grät. Tillslut så lugnade hon ner sig och sa att hennes bror hade gjort illa henne då han slet i tröjan.
- Jag såg det...men vad gjorde du innan?
- Inget!
Är det inte konsigt att de som bölar som små griskultingar ALDRIG har gjort något innan?!

Jag delade upp deras tuschpennor så gott det gick och bad dem gå in på sina rum och stänga dörrarna, skönt att de har varsitt rum iaf.
Sen gick jag in till dem och bad om ursäkt att mamma hade blivit så himlarns arg.
Dottern höll på att börja gråta då jag sa att det var mitt fel...lillgumman.
Sa att jag älskade henne och gick ut från hennes rum, precis innan jag stängde dörren så säger hon - Älskar dig mamma.
Så nu ritar de på sina rum och mamma bara räknar minuterna innan S kommer hem så vi blir två att ta fajterna.